Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
304
tio ott regn nf småsten öfver
videhäcken. Ett flerstämmig!
skratt lilef svaret. Zudi
nipa|le pä Dotlo, den hörde henne
ieke och gatpqjkarnc tycktes
veta detta, de kommo Zndi sa
nära, att hon för första
».-ingen niiVste Hy och tog sin
tillflykt tippe. i ott högt pilträd,
men gossarne voro skickliga,
ile mättade förträffligt och
redan hade flera stenar träffat
Zndi, hvars tunna klädning icke
skyddade henne för smärtan;
dou fremmande gossen stod i
liörjan villrådig, nten dä han
säg lmru Zndi förgäfves
sökte do tätaste grenarnes skydd,
sprang han fram, ställde sig
midt i hopen och ropade: fy
gossar! en hel skara mot en
liten Hicka! skäms ni inte?
— Ah, det är en vildkatt,
svarade gossarne.
— Må vara, hon är dock
ensam mot tio.
— Men ingenting biter pä
henne, svarado en ur hopen.
— Oeh hon heder oss ej
sluta, sade en annan.
— Aldrig beder jag, aldrig,
aldrig! skrek Zudi, om jag
hade Dodo här!
— Gossar, började Zutlis
försvarare, — gån vackert hem
och lemnen henne i fred!
— Hvad är du för en
mjölkgris? frågade en af gossarne,
gäckande.
— Jag heter Arvid Huth.
Se så, vill ni ga nu?
Gossarne började hviskar
— Ruth, han hette Huth, han
som betalade min mammas
skulder.
— Ruth hette han oekså, som
hyrde ett rum åt mormor.
— Don här var ined, när
herr Huth följde pappa till
lasarettet, dä när ban föll ned i
grufvan.
— Kom bort: vi få inte
göra honom något illa.
— Ja, kom: vi lemna don
tior vildkatten i fred.
De lyftade litet på sina
trasiga mössor och satte af i fullt
traf uppför gatan. Zudi var
fiå ögonblicket nere; hon sprang
fram till Arvid och tryckte en
kyss på fållen af hans
slängkappa: — du har hjelpt mig,
Arvid, det vill jag aldrig
glömma!
— Ja, jag blef riktigt rädd,
att de skulle göra dig mycket
illa.
— Åh, ännu hunno de ej
göra mycket illa — bara det
hår, sade Zudi, pekande pä
några stora blånader pa sina
annar och fötter.
— Du är en underlig
flicka! utbrast Arvid.
— Underlig? jo, så kallade
de mamma också. Jag vill
bo-råtta dig något; hon var
zi-guenerska och kunde sjunga
och spela och dansa, det kan
jag också. En visa sjöng hon
som är sä vacker, det var om
en zigueiiartlicka, som hette
Zudi, derifrån har jag det
namnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
