Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
300
for sig sjelf. Om
söndagsaftnar ne sutto (le vid elfven
lyssnande till mäster Arons viol,
då lian spelade sina vackra
sänger, tills en stilla Maj-afton,
då rnystér Aron, unflerdet han
spelade. Zudis visa, sakta
fällde stråken och somnade —
somnade så djupt — att han
icke mera vaknade.
Zudi spelar nu sjelf viol
och sjunger dervid sin
älsk-lingsvisa om „Zudi", men nu
låter det icke mera sä vildt
som förr, hennes röst är mjuk
och klar och sången sväfvar
langl, långt bort öfver de
glittrande böljorna, långt bort till
andra stranden, der fåglarne i
(len lummiga skogen svara med
sitt glada, klingande qvitter.
—il-
Om gossen,
som gick till Noniaiivinden, och kräfde
mjölet tillbaka.
Norsk rolksuKU, inodilelaj uf
Chr. ARl»jüruflt:u.
Det var engång en gammal
gumma, som hade en son, och
då hon var mycket svag och
skröplig, så skulle gossen,
hennes son, gå i hennes ställe upp
till löftet efter mjöl till
middagen. Men då ban kom ut
]iå loftstrappan, kom
nordanvinden ilande, tog mjölet af
honom och for bort genom
luften med det. Gossen gick
ånyo i löftet efter mjöl, men
då hau kom ut. pà trappan,
kom nordanvinden igen ilande
or.h tog mjölet af honom, oeli
sålunda gick det också den
tredje gången. Häröfver blef
gossen mycket ledsen, och då
ban tyckte, att det var högst
otillbörligt att nordanvinden
skulle fara fram på det viset,
så menade ban, att han fick lof
att leta tält på honom och
kräfva mjölet tillbaka.
llan begaf sig da åstad, men
vägen var läng, och ban gick
och gick, oeli sä kom ban
slutligen till nonlanvindeu.
— God dag, sade gossen,
och tack för sist.
— God dag, svarade
nordanvinden — lian hade cn så
grof stämma — och tack sjelf
för sist. Hvad vill du? sade
ban vidare.
— Ah, sade gossen, jag
skulle bara bedja dig, om du
ville. vara god och låta mig få
tillbaka det mjölet, som du tog
ifrån mig på loftstrappan, ty
litet har vi förut och när du
skall fara fram så der och
taga det lilla vi har, så blir det
ingen annan råd än att
svälta ihjäl.
— Jag har inte något mjöl,
sade nordanvinden, men efter
du är i så stort behof, skall
du få cn duk, som skaffar dig
allt hvad du kau önska, när
du bara säger: „Duk, bred
dig ut och duka, opp alla slags
rara rätter!"
Härmed var gossen mycket
belåten. Men då vägen var
så lång, ait ban ieke kuude
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
