Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
851»
han, ty tlä den tiden koin, att
de kunde ränta trollet, sade han
likasom förra gången:
— Det ilr båttre en mister
lifvet iln två! och kröp sedan
upp i trädet igen. Lul-IIans
bad åter kokerskan om lof att
gå litet ned till stranden.
— Ah, hvad skall du der?
sade kokerskan.
— Jo, kära du, låt mig gå,
sade Lill-IIana; jag ville så
gerna ned och litet roa mig
ined de andra barnen.
Nå ja, ban skulle då också
den gängen få lof att gå, men
det måste han först lofva, att
ban skulle vara tillbaka till
dess steken skulle vändas, och
då skulle han hafva en stor
vedbörda med sig. Ull-Hans
hade icke förr kommit neil till
stranden, innan trollet kora
farande, så att det susade och
brusade omkring honom; han
var en gång till så stor som
det förra trollet, och tio
hufvuden hade ban.
— Eld! skrek trollet.
— Eld tillbaka! sade
Lill-Ilans.
— Kan du fäkta?
ropade trollet.
— Kan jag icke, sä kan jag
lära mig! sade Lill-Hans.
Derpå slog trollet efter honom
med jernstången sin — den
var ännu större än den det
första trollet hade, — så att
jorden flög tio alnar i vädret.
— Tvi! sade Lill-Ilans. det
var något, också det! Nu skall
du fä se ett hugg af mig.
Derpå grep ban svärdet och
högg till trollet, sä att alla tio
hufvudena dansade bort öfver
sanden.
Derpå sade kiingsdottern
å-ter till honom:
— Sof en stund i min famn,
och medan Lill-Ilans låg der,
drog hon en silfverklädniiig
på honom. Så snart riddar
Köd märkte, att det icke
längre var någon fara å färde,
kröp ban ned från trädet och
hotade prinsessan så länge.tills
hon igen måste lofva att säga,
att det var han, som hade
frälsat henne; derefter tog ban
tungan och lungan från trollet
och lade in i sin näsduk, och
ledde kungadottern tillbaka till
slottet. Ilär blef fröjd och
glädje, det kan man nog
förstå, och kungen visste alls
icke huru hnn skulle bära sig
åt för att visa riddar Iiöd
heder och ära nog.
Lill-Hans tog med sig en
börda guld- och silfverstycken
från trollskeppet, han. Då ban
kom tillbaka till kungsgården,
slog köksjungfrun händerna
i-hop och förundrade sig öfver
hvar han hade lätt allt det
guldet och silfret ifrån; men
Lill-Hans svarade, att ban
ha-1 dc varit litet hemma och att
; det var stycken som halle
fallit från några tunnor; dem
hade ban tagit med sig till
köksjungfrun, sade ban.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
