Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
851»
Da nu don tredje
thorsdags-qvällen kom, gick det alldeles
lika som de två förra
gångerna: liela kungsgården var
beklådd med svart, och alla
voro i sorg och bedröfvelse, men
riddar Röd sade, ban tyckte
de ieke hade så mycket att
vara rädda för; hade han
frälsat kimgadottren från tvenne
troil, så kunde ban väl frälsa
henne från döt tredje också,
lian ledde henne då till
stranden, tnen då det led till den
tiden, att trollet skulle komina,
kröp ban upp i trädet och
gömde sig åter. Prinsessan gret
och had honom stanna, ineu
det hjelpte icke, ban blef vid
det gamla: — ..det är båttre
att en mister lifvet än två",
sade riddar Röd åter.
Denna afton bad Lill-IIans
också om lof utt få gå ned till
stranden.
— Ah, hvad skall du der?
svarade köksjungfrun, men så
långe bad han likväl, tills han
slutligen fick lof att ga, men
det måste ban lofva, att han
åter skulle vara tillbaka i
köket, när steken skulle vändas,
llau hade ej förr kommit ned
till stranden, innan trollet korn,
sa att det susade och brusade
om det ; det var mycket,
mycket större än något af de
förra, och femton hufvuden
hade det.
— Eld! ropade trollet.
— Eld tillbaka! sade
Lill-Hans.
— Kan du fäkta? skrek
trollet.
— Kan jag ieke, sa kan jag
lära mig det, sade Lill-IIans.
— Jag skall lära dig! skrek
trollet, och slog efter honom
med jernstänger sin, sä att
jorden flög femton alnar i vädret.
— Tvil sade Lill-IIans, det
var något, också det! Nu skall
du fä se ett hugg af mig! Med
detsamma grep ban svärdet
och högg till trollet, så att
alla femton hufvudena dansade
bort. öfver sanden.
Då var prinsessan frälsad
och hon både tackade och
välsignade Lill-IIans för, att han
hade räddat henne.
— Sof nu en liten stund i
min famn! sade hon och
medan ban låg der, drog hon en
incssingsklådning på honom.
— Men huru skola vi nu
få det uppenbart, att det är
du som har frälsat mig? sade
kungadottern.
— Det sknll jag nog säga
dig, sade Lill-IIans. När nu
riddar Röd har ledt dig hein
tillbaka och utger sig för den
som har frälsat dig, så vet du
att ban skall fä dig och
halfva riket. Men när de sedan
på bröllopsdagen fraga dig,
hvem du vill hafva till att
skänka i skalarne för dig, skall du
säga: — „Jag vill hafva den
lilla gossen, som är i köket och
bär ved oeli vatten at
kokerskan." Med detsamma jag då
skänker i, spiller jag en drop-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
