Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lördagen cl. 19 September
18611.
Lill-Han3.
(Forüi. o. slut fr. n:o 37.)
Ja, riddar Röd sprang straxt
efter sin niisduk mod lungor
och tungor i, och Lill-Hans
hemtade milt det guld och
silfver och alla de dyrbarheter,
han lmde tagit ut från
troll-skeppen; sedan lade do hvar
sitt framför kungen.
— Den, som har sa
kostbara ting af guld och silfver
och diamanter, sade kungen,
ban måste hafva dräpt tröllot,
ty sådant siar icke alt las bos
någoit annan; och sedan biel
riddar Röd kastad i
ormgården, och Lil 1-1 lans skulle fa
prinsessan och halfva riket.
En dag gick kungen tieh
Lill-Hans och spatserade; dä
frågade Lill-Ilans kungen, om
ban icke hade haft flere barn.
Jo, sade kungen, jag har
haft en dotter till, mon hunne
har trollet tagit, emedan det
icke fanns någon som kunde
frälsa henne. Nu skall du
hafva min ena dotter, mon kan
du frälsa henne, som trollet har
tagit, sà skall du gerna fä
henne och det andra halfva riket
också.
— Jag får väl försöka på,
sade Lill-IIans, mon jag
måste la en jerntross, soln är
femhundra alnar läng, och sedan
vill jag hafva femhundra man
roed och proviant åt dem för
femton veckor, ty jag vill långt
ut till sjös, sade ban. Ja,
det skulle han nog lä, men
kungen var rädd för att ban
oj hade ott sä stort skepp att
det kunde bära aili detta.
— Jng bar skepp sjelf,
sade Lill-Ilans, och tog det, som
ban halle lätt al’ den gamla
käringen, upp ur fickan.
Kunnen skrattade at honom och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
