Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
:il4
i il ii KU’, att det bara vnr rit skämt
af honom, men Lill-llans bad
blott att lä dot ban hade
begärt, sä skulle kungen nog fa
se. De kommo dä med
alltsammans, och Lill-llans had,
att de skulle lägga trossen till
först i skeppet, men der fanns
ingen som kunde orka lyfta
den, och mänga kunde ieke fä
rum omkring det lilla, lilla
skeppet pä en gång. ]S’ii
fattade då Lill-llans sjelf trossen
i den ena ändan och lädo
några länkar upp i skeppet, och
allteftersom nan kastade
trossen upp i skeppet, blef det
större och större och slutligen var
det sä stort, att både trossen
och dc femhundra männen och
provianten och Lill-llans sjelf
nåde godt utrymme.
— Gä nu öfver sött vatten
och salt vatten, berg och
djupa dalar, och stanna ieke
förrän du kommer dit, der
kungens dotter är, sade Lill-llans
till skeppet, och straxt for det
åstad, sä att det pep och
hvi|lade om det, både öfver land
och vatten.
Då de sålunda hade seglat
långt, långt bortj stannade
skeppet midt ute på hafvet.
— Ja, nu hafva vi kommit
hit, sade Lill-Hans, men en
annan sak är det hunt vi
skola komina tillbaka härifrån. —
Derpå tog han jerntrossen och
slog ilen ena ändan om lifvet
på sig: — Nil måste jag till
botten, sade han, men när jag
rycker häftigt i trossen och
vill upp igen, måste ni hissa
alla som en man, annars är
ert lif lika såväl tillspillogifvct
som mitt och deriurd
hoppade han i vattnet, så att ott
gult skum bubblade pä ytan.
lian sjönk .och sjönk och
slutligen kom hau till botlen. Der
säg han ett stort borg, ined
en dörr uppå, och det gick
ban in uti. Då hau hade
kommit in, fann ban den andra
prinsessan; hon satt och
sydde, mon då hon säg Lill-llans,
slog hon händerna ihop.
— Ah, Gudskelof! ropte hon,
nu har jag icke sett en kristen
menniska sedan jag hit kom.
— Ja, jag kommer efter dig,
jag, sa.de Lill-Hans.
— Ah, mig får du visst
icke, sade kuijgadutteni, det
lyckas dig aldrig, det; får trollet
se dig, tar ban lifvet af dig.
— Dot var bra, att du
talade om honom, sade Lill-llans,
hvar finns ban nu; det vore
nöjsamt at t lä se honom.
Dä berättade kungadottern,
alt trollet var ute och sökte
att få fatt på någon, som
kunde brygga hundra tunnor malt
i en bryggd, t v det skulle
blifva gästabud hos trollet och da
förslog icke mindre.
— Det kan jag göra, sade
Lill-llaus.
— Ja, bara trollet nu icke
skulle vara sä häftigt till
lynnet, at| jag kunde fä berätta
honom det, svarade prinsessan;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
