Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
323 -2
— Nu vet «lii, sade
Lill-Ilnns, att vi äro sa lika
hvarandra, att ingen kan skilja
ilen ena al’oss frän ilen andra;
byt ini kläder med mig oeli
gå upp på slottet, sa tro
prinsessorna att det är jag som
kominer in; den, som tlå först
kysser dig, skall tlu hafva, sä
tager jag den andra. — Ty
lian visste, att den äldre
kungadottern var den starkare,
och sa kunde han väl märka
huru det skulle gå. Det var
Kung Görring genast villig
att gä in på; han bytte kläder
med brodern oe.li giek in i
slottet. Dä ban kom in i
prinsessornas ram, trodde de att
det var Lill-Ilans, och båda
sprungo på stunden emot
honom, men den äldre som var
större och starkare, sköt system
at sida och tog Kung Görring
om halsen och kysste honom,
och så fick ban henne och
Lill-Hans den yngre kungadottern.
Dä må ui tro, att der blef
bröllop af och det så det hördes
och spordes öfver sju
konungariken. Slut.
Famljen Peterkin.
AS Lukretia l’. llalo.
I.
Frun, som satte salt i sitt kaffe.
l)et vnr fm Peterkin. Det vnr ett
misstag, Hön lindé hällt i en den
skönaste kopp kaffe, och just da hon höll
på utt servera sig med grildde, fann
lion, att bon Ilade satt uti salt i
stället för socker! Det smakade illa. Ilvud
skulle hon göra ? Naturligtvis kunde
hon ieke dricka kaffet; dit kallade hon
in familjen, ty hon satt soln allena
och åt eu sen frukost. Familjen kom
in; de smakade alla. oc.li sågo, och
undrade öfver hvad som stod att
göras. och a|la satte sig neil för ntt
fuii-dera.
Slutligen sade Agamemnon, som
varit i gymnasium: Hvarför gå vi
ieke öfver gatan till kemisten och
begära lians rad?
Fru Peterkin sade: .Ja"! och herr
Peterkin snilc: -Förträffligt"! och alla
barnen sade, att de skulle gä med.
Alltså klädde små gossarne |ui sig
sina vaxläders skor, och så gingo do.
Nu var det så. att kemisten just
gjorde försök att la reda p& något som
skulle förvandla aili, som det kom i
beröring med, till guld; och hnu |linie
en stor butelj, i hvilken hnn satte allt
slugs guld och silfver, och många
andra värdefulla saker, och smälte upp
dem alla öfver elden, till dess ban
nästan hade funnit hvad han önskade.
Han kunde förvandla sakerna till
nästan guld. Men jnst nu lindé ban
lie-gagnat upp allt det guld som fanns i
hela linset, och guldet stod liögt. i pris.
lian lindé nyttjat upp sin hustrus
guldmedaljen och sin farfarsfars glasögon
med guldbågar i och him bilde uppsmält
sin farfars farfars käppkrycka uf guld ;
och just då familjen Peterkin koin in,
lag lian pa knä framför sin hustru
och begärde att lä smälta upp hennes
vigselring med allt det öfriga, ty ilen
här gången skulle ban lyckas, och han
skulle bli i stånd utt förvniidlu aili
till guld; och sedan kunde hon få eu
ny vigselring nf diamanter, fullsatt med
smaragder, rubincr och topaser, och
bela ilerns bohag kuiide förvandlas till
det finaste guld.
Nu gaf hans hustru just sitt bifall,
då familjen Peterkin rusade in. Ni
kan föreställa or huru utom sig
kemisten var! Han var nära att sia sin
retort — sn kallade han siu kokpanna.
— öfver alla deras hufvuden. Mon
| ban gjurde dol icke. llnu lyssnade sa
lugnt ban förmådde till historien om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
