Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
.’il i;
och gal’ hanne; så var lian
qvitt ilcm alltsammans.
Bäst lian nu stoll der oeli
sàg sig omkring, fick lian öga
na en stor kista; den tog
Lill-llans oeli fyllde med gulil och
silfver, band sedan trossen
omkring sig och prinsessan och
kistan, oeli ryckte af alla
krafter. Sa drog manskapet upp
dein välbehållna. Når
Lill-llans vål kommit upp på
skeppet, sade ban;
— Gå nu öfver salt vatten
oeli sött vatten, berg och
dju-pa dalar, och stanna icke
förrän du kommer till kungens
gård; och straxt for skeppet,
så att gula skummet stod om
det. Då dc på kungsgården
sågo skeppet, voro de icke sena
att gä emot det med sång och
spel, och dc togo emot Lill-llans
med stor glädje, men gladast
af alla var kungen, Som nu
också hade fatt tillbaka sin
andra dotter.
Men nu var Lill-llans icke
väl till mods, ty båda
prinsessorna ville hafva honom, och
ban ville icke hafva någon
annan ån don, han först hade
räddat — det var den yngre,
det. — Derför giek ban tidt
och ofta och tänkte på, huru
ban skulle bära sig åt för att
få henne, ty flen andra ville
ban också ogerna göra emot.
En dag då han gick och
tänkte hit och dit pä detta, föll
det honom in, att 0111 ban nu
bara hade siu broder Kung
Görring, som var sa lik
honom sjelf, att ingen kunde
skilja dem från hvarandra der på
kungsgården, så kuiule han la
den andra prinsessan i
ordningen och halfva riket, ty ban
tyckte sjelf, att han liadc nog
af den ena hälften. Sa snart
han fallit pä detta, giek ban
utanför slottet och ropade pà
Kung Görling; nej. der kom
ingen. Sedan ropade ban
engång till och litet högre, men
nej, der kom ändå i tigen.
Slutligen ropade Lill-llans tredje
gången och det af alla
krafter: och så satt brodern der.
— Jag sade, att du icke
skulle ropa på mig. utom dä
du var i din yttersta nöd,
sade. ban till Lill-llans, och hår
finns ju icke en mygga, som
kan göra dig något förnär.
Dervid daskaile ban till honom,
så att Lill-Ibins trillade bort
öfver ätigen.
— Ah, fy skam dig, titt du
slår! sade Lill-llans; först har
jag vunnit den ena
kungadottern och halfva riket
och,sedan den andra kungadottern
och ilet. andra halfva riket,
och nu tänkte jag gifva dig
en prinsessa och den andra
hälften af kungariket ifrån mig;
— tycker du då, att det är rim
Och reeon att på det sättet slå
till mig?
När Kung Görring hörde det,
bad han sin bror om
förlåtelse, och tlc blefvo straxt vänner
och fullt eniga igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
