Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
6-22
iln |kis oss, Win» sig ini
vattnet. Dov ser man stora
skogar uf sjögräs vcxn upp ifrån
bottnen med brcdn. bruun,
sällsamt formade blad, och i
dessa skogar röra sig lofvande
varelser af besynnerlig
skapnad. An kafvar sig en stor
spindel fram med sidan förut,
och det är likväl icke eri
spindel, det är en krubbu. Sedan
tycker man äter att bottnen
rör sig, och det är en flundra,
sora kryper emellan bladen,
och hennes breda rvgg är
liksom af brun sand med
småstenar pä. Då kommer der
något plekblått oeli gult, som
liknar ett rått ägg, hvilket man
slagit ut i vattnet, och det är
ett djur af gclée. som drager
ihop sig och vidgar ut sig,
rundt som ett thefat: det är
maneten. Ilan har nyss solat
sig på vattenytan, men råkar
på bottnen ut för en
sjSåtjer-na, som griper honom med
sina spröten och utsuger hans
saft. Iläst sjöstjernan håller
på dermed, kommer en stor
hummer, som griper henne med
sina länga, svarta klor (ban,
som blir sä röd, när hau
kokas, och liknar en ofantelig
kräfta), och så är det slut med
sjöstjernan. Men hummern får
akta sig sjelf, ty ett stycke
derifrån ligger en rocka, stor
oeli flat som en nfhuggcn
furuplanka, och väntar blott pä
tillfälle att kasta hummern
omkull oeli bita ihjäl honom med
sina hvassa tänder, som liou
bår i ett Stort, bredt gap
under magen. Det är hade
märkvärdigt och löjligt: och när
man sedan ser en fisk, som är
lik våra fiskar, kila fram i den
bruna skogen, blir man belt
nöjd till mods, likasom skulle
man trilftå en gammal bekant.
Det är minsann ondt om
gamla bekanta i verldshafvet: —
inga gäddor, inga abborrar,
inga löjor, braxar, mörtar,
gir-sar och andra sådana goda
vänner, endast si undoiii en lax,
en sik, en al eller en id vid
Nordsjöns kuster, och sillen
kommer i så täta bataljoner,
hvarftals öfver hvarandra, att
hafvet vid norska kusten
stundom är som ett stort, rägadt
fat med sillsalad.
Oeh sä finnas der andra
vackra och märkvärdiga fiskar, som
ingen fiskare i Borgå eller
Pargas eller vid Miehelsöarne
någonsin sett en skymt utaf
annorlunda, än kanhända som
lutfisk, ty hafvet är så uppfylldt
af stora och små lefvande kräk,
att om det vore cn gryta och
engång komma att koka på
elden (efter der säges vara eld
under hafvet i jordens
innandöme), så skulle man aldrig
ha sett maken till fisksoppa —
och maken till klimpar.
Gamle fiskare ha sa många
historier. Ku afton hörde jag
dem berätta, »nedan
torskgrytan fräste pa elden och
mörka hafvet derute röt som sju-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
