Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
851»
guren in; det var en lång, smal,
trasig karl, alldeles svnrt och
när lian öppnade de röda
läpparne, lyste eu rad hvita
länder — alldeles sntn i l»tken:
han har också elt långt svart
rep och en knippe granris,
hvilket hamon ty o k te vara lika
hemskt som iiegrernes klippar.
De drogo sig närmare dOrren,
likväl voro de för nyfikna för
att genast springa bort — det
var så rysligt roligt att fä se
en neger lifslefvaude.
Nu tyckte Rolf, alt ban
hörde göra skäl för sin tapperhet,
ställde sig 1’ratnlYir de små,
rädda llickorna och sade, ehuru
med högt klappande hjerta:
— De här äro mina systrar.
— Jaså, sade negern
beskedligt.
— Oeh ni får inte göra dem
illa, fortfor Rolf käckt.
— Nej bevars! utbrast den
svarte och närmade sig
spiseln.
Allehanda hemska tankar
upp-stego i barnens smil hufvuden
och de drogo sig allt närmare
dörren. Plötsligt, försvanu den
svarte in i spiseln, då var det
slut ined Ho|fs mod. han spraug
ßtorskrikande efter sina systrar
genom alla rummen ända in
till mamma.
— Hvad felas er. Hvad har
då händt ’/ utropade mamma
helt äugsligt.
— En neger! en neger! skrek
Kolf.
— Som liatle rep och
granris! skrek Hnlda.
— Och kröp in i ugnen!
skrek Bertha.
Då förstod mumma hela
saken. u.Mina älskade smil. det
var väl sotaren, gråt inte så,
han giir ingen illa".
— Men lian hade rep och
granris, snyftade Hulda.
— Det är saker som hau
behöfver. olVirslåiidiga barn,
svarade mamma leende.
— Och ban kröp i ugnen,
sade Hertha.
— Kommen med mig till
kökel, så. skolon j få se hvad
ban gör.
De små flickorna fattade
modrens händer och trippade-
ännu litet oroliga, till köket.
Broder Kolf. den tappre
mannen, följde tigande efter, det
var ej ulan atl icke ban var
litet skamllal öfver hela saken.
De kommo till kökel just då
siitaren for andra gången kröp
upp i skorstenen.
— Ber mamma nu! utbrast
Uidf, triumferande, då mun
endast säg den stora, svarta
foten iilaf bela sotaren.
— Jag skull berätta för er
hvad han gör: När vi göra
upp eld i spiseln stiger röken
upp genom skorstenen, som j
veten, och då samlar det sig
sot på skorstenens inre sida,
pu dess väggar. Om man nu
läte sotet förblifva der, skulle
en gnista lält kunna flyga upp
och antäuda sotet, elden skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
