Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dons siiillc. tagit Irani min knif
och död ii I Uegrerne, iillirast
Rolf ined gnistrande ögon.
— Och jag hade fallit pä knä
och bedt sn innerligt vackert
att de skulle låta 111ig vara,
sade lilla Halda Ulligt.
— Det säkraste hade varit,
att be fiiiil • >111 hjelp, menade
Bertha.
Följande natt drömde alin
barnen inn nogrorne. Knif|
vek-te att han pa afstånd siig
ne-grerne öfverfall a ilen stackars
hvita mannen och hörde
honom ropa pft hjelp, hvarföre
Rolf, som en rask »jösse,
skyndade fram och höjde sin knif,
men se, då vnr lian plötsligt
sjelf den hvita mannen och
såg deras vilda ögon och
stora käppar riktade emot sig.
Rolf kinn|e icke höja sin arm
till försvar, den var som
förlamad. Då — just när
ue-grernc upp lyftade sina svarta
händer — vaknade Rolf helt
uppskrämd, men då han
märkte. ull huu låg hemma i sin
egen säng. kröp han under
lacket och försökte sofva, men det
ville ej lyckas; de svarta
ne-grcrnc stodo jemt lor lians
blickar och om lian ej hade blygts
för sin rädsla, hade ban väckt
upp lilla Huldas sköterska tor
att vetu det någon annan
också var vaken, men, som sugilt
var, Rolf hlygdes för sin
rädsla, han som alltid brukade
skryta öfver huru tapper karl
huu var.
Hertha drömde alldeles
detsamma, ined den åtskiliind att
i stället för at,t Rolf, framtog
sin knif, började hon bedjn,
Gud om hje||l och Gud kom
sjelf med en bel skara englar
söm förjagade negrerne.
bi||ll lliililn tyckte, all hon
sntl midt p& den ljusgröna
ängen med de målade
blomniorna och lekte med sin docka,
då tvenne svarta karlar
kommo springande och ville döda
lieimes vackra docka. Lilla
Hulda kastade sig på knä och
började be sft innerligt vackert,
alL de skulle lålu (luckan
vara; de sågo ännu belt vilda ut,
dä Huldas egen mumma stod
vid hennes sida och så länge
bad karlarne gå. tills de läto
sig bevekas och försvunno i den
mörka skogen. — Hulda
vaknade också strax, men då hon
kände att dockan låg bredvid
henue och hörde sin moders
jemna, lugna andetag i sängen
derinvid, lugnades hon genast,
slol den kura dockan närmare
intill sig och tryckte en lätt
kyss pä mammas hand som så
hvit och lin hvilade på
sängkanten. I.ugn och glud lade
hon sig åter och sofde godt
ända I ill ljusan dug.
På förmiddagen råkade
barnen vara i kökel då dörren
Öppnades och elt svart,
spetsigt hufvud tittade in.
— Negrerne! tänkte barnen
genast och smögo sig närmare
hvarandra. Nu steg hela ti-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
