Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sora kallat oss fram ur vart frii,
vi blomstra till dess iira och dt»
i hoppet, at| det skull
återväc-ka oss till ett nytt friare lif.
— Siig nog da, sade den
lilla Anna med darrande
stämma, livad de toner betydde dem
jug nyss hörde från ängen.
— Det var blommornas
lofsång; hvarje vimllläg! för den
upp till ljuset.
Allt blef tyst, och Anna satt
orörlig med blicken (Ils I ad på
den lilla blomman; hon salt. så
orörlig, alt Wilhelm trodde
henne sofva, och kom
smygande för utt se efter henne, men
blef belt förvånad då hon slog
ögat upp och gladt log emot
honom i det hon sade:
— Nu skall jag blifva en
annan flicka, icke mer den
missnöjda oeli tråkiga som jag
hittills varit. Det, bar
blommorna lärt mig.
Wilhelm förstod alls icke
huru blommorna kunnat hiru
henne någonting, huu visste ju,
ull dc voro viiseu utan känsla,
det |linie huu läsl i eu bok;
men Anna visste hvad hon
visste och det blef hennes hemlighet.
Sedan denna dug blef Anna
alldeles förändrad, blommornas
fröjd liude gält öfver uli
hennes lillu hjerta: och började
hon åter någon gång all
känna sig olycklig, så tänkte hon
genast pä det som den stora
blå förgätmigejen sagt. henne
■ uti blommornas aning och hopp,
och straxt glömde hon sin sorg.
Ej t orr än flera år efter
denna tlag. kunde Anna slötia på
sma |Vif ler, men långt förut
var hon lycklig, o Ch är det.
aili ännu, ehuru hon ej mera
är en liten flicka, uta.ii eu
gammal faster.
— livad säger du utropade.
Sigrid, var du den lilla Anna.
faster, den som hörde
blommorna tala?
— ,1a min vän det, var jag,
och just i dag för 50 år sedan
var den dogen jay berättade om.
— Nå, men Wilhelm då?
sade Wilhelm.
— Det vur min bror, gissa
ini du sjelf hvem det var.
— Så lustigt, det måste ju
hafva varit pappa; aldrig bar jag
tänkt, alt pappa och du kunde
hafva varit små som vi, ni ären
ju så gamla, svarade Wilhelm.
— Så diiin jag kunnat vara,
sade Sigrid, du har ju så ofta
sagt mig, att taflan föreställer
ditt barndomshem. Vet du att
jag bra gerna ville höra
blommorna tala.
— Del kan dn äfven, mitt
barn, bela naturen In lar till
oss |iå ett uhderbarl sätt, om
vi blott förstå ull lyssna till
dess röst. Ängen med sina
blommor, likasom det
omätliga himlahvalfvet med sina
o-rükneliga stjernor, säger oss
nicd Insen olika stämmor, att
Gud är det eviga Ljuset och alf
huu skupui ullt lill siu ära, den
eviga Kärleken oeli att häu
skupui allt till evig lycksalighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
