Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Fast hon ickc är sjuk?
— ,Tn. Ty ilå far hon sitta rich sy
och behöfver ickc besvära sig. Tion
liar nog sträfva! och arbetat for mig.
Här jag vnr liten neil behöfde hjelp
och vård.
Karin satt mycket Innkfull oeli
märkte ickc ens ntt katten sprang bort
Slutligen såg bon upp: ini bur du ju
slutat din i vätt, kom oeli lek med mig
en stund.
— Jag hinner ickc Rnnu. svarade
Elina med vigtig min.
— livad skall du göra T
— Jag hnr äruiu tvenne lexor pä
förmiddagen.
— Lexor! Kun dn ej lemna dem
till eftermiddagen?
— Nej, dä hnr jng annut nit göru.
Karin skakade pa hufvud| |: jag
skulle ickc vilja vara i ditt ställe.
— Du vet ickc ännu hum roligt
det är utt arbeta för sin moder, snile
Elisa mol ett lyckligt leende, farväl!
i uftou kommer jng, om mamillii
tillåter. Elilia försvann äter genom
grinden och Karin stndnade qvar i
solskenet på stranden, ||ennes lilla hufvud
var uppfylldt nf iilldeles nya tankar.
(Forts, i nästa n:r.)
Sparfven.
Der, hvarest menniskan slår sig ned
och bygger sin hyddu. måste de vilda
djuren" vika iiiiduii, hvilka derförinnuu
voro herrskare i landet. Några dödar huu
antingen cmcdnn ban anser dem för
nyttiga eller för det ban finner dem
skadliga, undra Hy då det ickc mera
återstår dem tillräckligt utrymme utt
bo uppå eller tillräckligt föda ut!
lifnära sig med. Embist fii undantag
finnas, då cu ursprunglig bebyggare uf
laudcl hårdnnckndt bevarar sin piu|s,
utuu att :t andra sidan låta tämja sig
eller bringas till slafveri. En sådan
besynnerlig, egensinnig junker är
sparfven.
Det finnes bos oss äfven i skojicn.
mera aflägset 1’rnn Inistfidernu. en spnrf.
å kcrspurfven , hvilken är litet min-
dre och rill larmen något olikn vår
hus Vän. Men om beuisparfveii
härstammar från åkcrspnrfvcn eller ickc, är
icke så lätt att afgöra.
Sparfvelills färg förefaller uss
visserligen oansenlig, smutsigt jordbron,
mon hur dock vid närmare påseende
åtskilligt, som väi kec intresse. Såsom
ling, d. V. s. under första |i;fmidsårct,
likna alla sparfvar boniin. Öfra delen
nf kroppen är rödgrå, ryggen
svart-fläckig! undre delen af kroppen ser
smutsigt hvilgrå ut. De unga hanarne
visu eiidnst lor ett öfvad| öga ett spår
af rostfärgade strimmor baktill
ofvanom ögat. Hos iihlrc honor är näbben
om vintern liornfärKud, men om
som-mnrcn deremot blir dcu svnrt. Ujcssnn
färgar sig ldågiå ocll är pa b&dft sidor
prydd nf knstaidcbrnmi strimmor,
’frukten uf öfre ryggen, eller den »åkallade
tnnntcln (kappan), blir rostfärgad och
är besatt med svarta strimmor på
längden. (.Ifver vingarne går ett hvitt hand
och främre delen uf halsen blir svnrt.
I Italien hafva spnrf-hnnnrnc öfre
delen lif hufvudet alldeles knstnniebrnn
och i Spanien dessutom ännu
svart-flfickiga sidor.
TJtoin denna vindiga teckning,
förekomma ännu enskilda spnrfvar, hvilka
se hvitaktiga , gulu. gråa, blågrön,
svarta öller fläckigt brokiga ut. Då
dc under vintern gerna uppsöka
varma smyghål utt göniina sig uti, så äro
månen vid vårens början alldeles
nedrökta ocll sotiga, till dess
fjäderfäll-ningen åter ger item cn ny
fjäderbeklädnad.
Sparfven iivnrstaumir helst ander
hela sitt lif på (len ort, der |inn
uppvuxit, ban flyttar under bela vintern
ickc bort och är cn uf de fä foglar,
bvilkii härda ut utt stanna hos oss
under alla årstider. Sålunda gör bull
sig ocksu ända till det miustu
förtrogen med sin oingifiiiiigs beskaffenhet,
känner nogu alin ställen der något
står at| tiiiiia för dess nåhli, och ger
lika noggrannt akt uppå allt . som
kunde bringa honom i fura. |Inn
uppmärksammar skar]it inenniskonuis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
