Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lif»
lindé att det var cn frti) packade upp
Etiker och ställde dem på hyllor i
kontor och bodnr, ntt hon hemtade ved
och vstteti, kokade, tvättade och
städade neil att den lilla flickan, till
E-linns stnra förvåning, |inder allt detta
helt makligt låg utsträckt i grilsct
eller satt på trappan eller lekte med
den sömniga katten.
Huru kun hon låta sin mumma
stfiku och nrbctn, och sjelf sitta så deri
utropade Elina, och hon ser ändå så
frisk och dugtig ut. medan hennes
mnmnin ilr hlek och ser svag nt.
I)å Elina ännu lindé utt vattna nlla
blommorna och föra in hönsen och
hjelpa till vid hvarjehanda, stängdes
redan åter grannens dörr, (len gröna
gardinen fälldes ner och allt hlef tyst
till och med knttcn hå[le denna gång
smugit sig in.
II.
Följande dug, hade Elina några
småsaker utt tvätta och gick ned till
blicken som flöt midt emellun deras och
grannens trüdgårdur. Just då hon
öppnade den lilla grinden, bemärkte
hon sin lilla granne sittande vid
bäcken med katten i famnen, några steg
derifrån stod den bleka frun och
sköljde några småplugg.
— Ah. tänkte Elinn, det passar
bra, nu får jag se (lem på närmare
håll, och hon skyndade ned till
stranden.
God morgon, bnrn 1 helsade den
fremmande, och Eliuns svarade gladt
och vänligt, hvarpå hon började
tvätta ifrigt och skickligt, derunder
betraktad och beundrad af den lillu lekande
flickan.
— Du är vår lilla grntiue, ser jag,
började den fremmande qvinnnn,
medan hon ett ögonblick lät sina trötta
händer hvila.
— Ja. Min mamma och jag bo
liär.
— Är det icke svårt för ditin små
händer att tvätta?
— Åh nej, goda fra, jag Sr så von.
Ar det icke ledsamt ilå, hum
bruka hellre leka.
Jag hjelper mumma, svarade E>
lina uied en blick på den lillu
makliga flickan.
— Du är ett godt hum, sade
qvinnan, farväl i till härnäst jag skull nu
gå att Itängn upp kläderna.
Elina följde dou bleka frnns trötta
rörelser och blickade ovilkorligt åter
bort till deu lillu grannen, som belt
lugn slätnile kottens rygg. Elina
fortfor ntt tvätta.
— Brukar du aldrig leka? frågoile
efter en stund den lilla fremlingon.
— Ack jo, när jog hinner, svarade
Elinn leende, det 8r mycket roligt.
— 1)4 kunna vi ju leka tillsummuns.
— Ju gernu I
— Jug heter Kniin. huru heter du?
— Elina.
— Min mnmmn är nnderofficersenka
och heter Stark, din mnmmn ser ut
som en fin fru.
Elin log: — Pappa vnr kapten, men
ban dog för måiign, mångn år sedan,
hon bette Hcino.
— Ni har så nätt hos er.
— Jng tycker också det Yi
ur-be.ta alltid sjelfva i trädgården, sköta
hlotnmortiH, och putsa gräspluiien. Sä
är der med vår kammare också, den
är så nätt och lin.
— Jug måste bedja mumma att få
kommn dit.
— Gör det.
— Här är ändå så tråkigt; jng lmr
ingeuting utt göra.
— Kun ilu icke hjelpa din mainmn?
— Det är ledsamt.
— Men hon ser ju så trött och blek ut.
- Ser hon det? frågade Karin
förundrad.
— Ja visst, och så arbetar bon så
ifrigt.
— År din mnmma också sjuk och
trött?
— Nej, Gud ske lof!
— Då begriper jog icke hvarföre
du jemt arbetar. 1 går såg jng huru
du hemtade vatten och ved, städade,
dammnde. vattnade blommorna, sydde
och matade hönsen.
Ah. det gör jag allt för mamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
