Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
o
• lig lioniies glädje nfir Inni stickat eu
tiil oeli tror ull hon ilium |mr en liet
mängd qvar neil går efter mom guru
och då i still|e|, hittar en hel hög
med färdiga lappar och icke kan
lie-gripa när Inni slicka! dem. Ack, jag
kun knappt v&utu till den dagen!
Karin betraktade sin lillu väninnas
strålande ögon och uf glädje
rodnande kinder och tyckte utt Elina ithlrig
sett eå söt ut.
— I)ct der måste jag försöka, soilc
hon.
— Att sticka då?
— Nej, att orhetii för muinmu.
— .Ta. gör det, gör del! man är
aldrig så lycklig soto då mun arbetar
för undra.
Och Karin försökte.
I början funii hon det icke mycket
roligt, ilon vnr en liten trög flicka
och van ntt föra ett tunkligt,
sysslolöst lif, men de vänligu, tacksamma
blickar hon erhöll af sin moder, då
hon bcspnrnt denna några steg eller
något arbete och förskaffat bonne cn
stunds hvila, belönade ilen lilla Karin
så, litt hon fick lust ntt fortsätta.
Så kom den efterlängtade dagen då
Elina slutat sitt arbete och fru Ifeiuo
gick för att hemta mem garn. Elinn
kunde ej afhållit sig ifrån ntt smyga
sig efter sin moder för att ffi se
hennes öfverraskning. Och stor var den
i sanning.
- Jag förstår ie.kc, började hon,
det är som ett trolleri. Jag tyckte
utt jog liutlo 20U lappar qvar och nu
ligga dc här färdigstickudc.
- Jag vet icke heller, sade Elina
uied ett försök all se okunnig ut, men
hennes lilla strålande ansigte förrådde
ullt och dc hiinnor hon fick rif ilen
älskade modren för det hon sä till—
hriugal sina lekstunder, tog hon gerna
emot då de åtföljdes uf så viiriiiu
kyssar oeli så ljufva smekningar.
I "V.
Det är en stor olycka, sade fm
lleiun en dag. ilå de ullo sutto och
arbetade i trädgarden, det är eu stor
olycka, utt min fot just nu skulle bli
sjuk. Nu kun jag ieke gii till
Sin|tsberg efter arbetet soui do lofvade oss.
Är det sà nödvändigt ntt få det
just nn? frngnde Elina.
Jo, ty det är frökens ntstyre neil
om jag icke kommer snart, så ge dc
bort dit,
— Jog är också för svag Stinn
efter min sjukdom, soilc fin Suirk
suckande.
Ja, jog skulle aldrig tillåta er
att gå ott sa bing väg.
— Huru långt är det, mumma?
frö-gude Elina.
Fem verst.
De små flickorna gåfvo hvarandra
cn betydelsefull blick och det första
ögonblick do blefvo lemnade ensamma
begagnades till ntt Öfverlägga huru de
skulle fu arbetet för sinn mödrar.
— Det finnes intet nnnut råd äu
ntt vi gå sjelfva, sade Elina slutligen.
Mon när?
— I morgon då vi gå till vår
modärn.
— Mon vi sknl|e ju stndmi der
hela dogen och roa oss, invände Karin.
— Jng vet det, men detta är
vigtigare. Om du vill. så kun du studna
lins guintiuui och loka, jog går nog
ensam.
Nej, nej, jng kommer med.
— Godt, Karin, jug ser utt dn lärt
dig hunt roligt det är utt göra något
för sin moder.
Kuriii nickade bifallande.
A".
Nästa morgon finna vi dc båda små
flickorna på väg till en bondqvlnna,
som brukiide kommu och hjelpa med
hvarjehanda gröfre sysslor, och som
bedt Elina och hennes lilla väninna
någon dug komina på besök till
hennes en knapp verst från denis hein
belägna stuga. Vägen vnr cj lång
och tUlryggjilndcs på otroligt kort tid,
tyckte flickorna, ilå de stodo vid
giim-miiirs rcnskiirudü trappa och blefvo
wllkouiiiudc af värdinnan, cn skara
sina, slojanilo bain och tro eller fyra
kattor, hvaraf Kuriii genast
bemäktigade sig ön för utt suickn och släta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
