Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
851»
— God t]ng. minn små! utropade
gumman glmT. skynda Usken, siall
kaffepannan på och dn Anna liemta
några vedatickor; Maj ti mr lillan si
länge jag går till lindan efter grädda;
danae, min gosse, spring efter
smiil-tron en rifva.
— Värdinnan Tär icke göra sig
besvär för vnr skull, bad Elina, vi
dröja ej länge.
Ab nej, hvad säger hon liten,
visst, stadnar ui ju hein dagen bär,
soln ni lofvade.
Elina berättade, utt de lindé ett
mycket angeläget ärende att Uträtta vid
S|intsberg och serbm tlc ilrnekit kalle,
ilet den välmenande gumman nästan
trugade på dem, gingo dc viilnre.
Janne måste fölin dem etl stycke tör ntt
visa hvar viigeu tog uf. men då han
återvändt, befunno sig de siuu
flickorna ensamma på ilen stora landsvägen.
Jug är litet rädd, sade Karin.
— Jng också, men vi måste fatta
mod, tänk om arbetet blefve
bortgif-vet, det vore cn stor skada för min
oeli din mamma,
- Der kominer en karl, tior du
det knn vara en röfvare.
— Jag vet icke. men ingen vill väl
göra illa åt två små värnlösa flickor,
tröstade Elinn, ehuru med darrande
stämma.
— Nej, linn gick förbi.
Efter cn stund kommo dc till ett
ställe der vågen delade sig.
Hvilkendera tror du leder till
Slottsberg? frågade Elinn.
Kanske ilen venstra.
Vi skola fOrsOku, kanske möta
vi någon som knn visa osa deu rätta
vägen.
l)c gjorde så. Vågen gick genom
ett vacker skog, så tät och liunmig,
|neil i ling tfinktc t|é små flickorna ej
pä annat .In vargar och björunr, dc
lindé aldrig förr vitril -ii langl bortu
ifinu hemmet.
livad kun ilet vara som rör sig
derborta bakom buskarne? frågade
Karin plötsligt.
Kanske en fågel.
— Nej. det är någonting stort; o
min Rtid! en tjur!
Karin lindé sett rätt, cn stor, brun
tjur kom rakt emot dem och c]n den
fick -igte på Elinns röda klädning,
lade ilen nosen emot marken, fnyste
och gjorde sig färdig ntt springa emot
dem. Våra små flickor vände genast
om och flyiUlc.
Elina Kom iltåg en grind som dc
vid vägskilntulen lemnat Imkom sig
neil der ville dc sökn skydd. De
lindé ännu icke gått mera än etl |ilet
stycke och hunno derföre snart
tillbaka. hoppade öfver gärdet och stodo
nu flämtande och varma, men
räddade bakom den höga grinden, oeli
be-truktudc sin fiende.
— Vore det icke för mninmiis skull,
så vände jag nu om, snde Elina.
Sä är det ined mig också. Ar
du ieke trött ?
Jo litet, tdcn se — der kommer
en jtarl, nu fa vi vctn rätta vägen.
Munnen, ieke iillennst visade dem
vägen, titnii lät dem också åka en stund
på sin käiTii. (ilada och tacksamma
gingo burnett vidare och stodo innan
kort framför porten till det stora
herresätet, och efter några minuter
framför herregànlsfmn i hennes kabinett.
Elinn måste, glömma, sin blyghet och
räddsla och framförde förståndigt och
suallt sitt ärende: hon framställde
denis mödrars fattigdom, berältade huru
hennes moder var förhindrad att sjelf
koiiimti och Bede huru nödvändigt det
var för dem att fii arbetet.
Det förundrar mig blott, utt din
moder velut skicka siu lilla dotter dou
långa vägen, Sade herrgårdsfilm.
Elina nedslog ögorieu: Hon vet
icke ulls alt vi äro hår, men Karin och
jag beslöto utt gå. för att arbetet ej
skulle blifva hängifvet.
Oeh ni vågade er ensamma den
långa vågen ?
Elina sög upp: ja visst, det är ju
för värn mödrar.
Och till fots V
Ja.
Herrgårdëfruu lät undlägmi de små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
