Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
unnas, när allt annat, år som
det skall vara. Men nu hade
barnen smugit sig »1 It utan lof
på en arbetsdag, och det var
illa gjordt af hela sällskapet.
Solstrålen Hög vidare och
kom till en löHös björk. Finns
bär någon, som sörjer? Nej,
sade björken, livad skulle jag
sörja? Jag vet ju rätt väl, att
jag skall grönska långt
lierr-ligare igen, när det engång
blir vår.
Äter Hög solstrålen och kom
till en fattig koja, der
föräldrarna och barnen delade sitt
sista bröd med andra fattiga.
Finns bär någon, som sörjer?
Nej, sade det fattiga folket;
livad skulle vi sörja? Vi veta
ju, att Gud i sin barm
hertig-bet drager försorg om alla
sina barn, och så lägga vi på
Honom all vår sorir.
i .
Nu flög solstrålen åter och
kom till ett skepp, som
kämpade hårdt mot stormen. Finns
hår någon, som sörjer? Nej,
sade en gammal sjöman; hvad
skulle vi sörja? Gud är den,
som styr skeppet till hamn,
och sa arbeta vi o förskräckt
uti alla faror.
Solstålcn flög vidare och kom
till en sjukbädd. Finns här
någon, som sörjer? Nej, sade
den sjuke; hvad skulle jag
sörja? Gud är min helsa, och han
vet bäst hvad oss nyttigt är.
Så är sjelfva smärtan min
glädje, ty mig sker intet utan
Guds vilja, och lians vilja är
alltid den bästa.
An engång flög solstrålen
och kom till en kyrkogård.
Der satt en moder och gret
öfver sitt döda barn. Finns
här någon, som sörjer? Nej,
sade den gråtande modren;
hvad skulle jag sörja, när jag
ju snart skall återse mitt barn
uti himmelen? Om jag
gråter, kära solstråle, så år det
af fröjd, att Gud så bittida
tagit mitt älskade liurn till sin
eviga glädje.
Och solstrålen förundrade sig
att hau ieke fann någon sorg
på jorden. Men sist kom han till
gamle Niklas Munter, som stod
och vred sina händer vid
stranden af en brusande ström. Finns
hår någon som sörjer? Jn,
sade Niklas Munter, jag sörjer
hitterligcn. Jag sörjer min
harndouj, när jag var
otacksam och olydig mot mina
föräldrar, och det knn aldrig
godt-göras, ty de äro längesedan
döda. Jag sörjer min ungdom,
I som jag lättsinnigt förspillt i
lättja och öfverdåd, och det
kan heller aldrig godtgöras,
ty jag är nu gammal. Jag
sörjer mitt bela lif, som aldrig
varit någon till nytta och
glädje, ty jag har endast tänkt på
mitt eget nöje, och derföre vill
jag nu störta mig i den
brusande strömmen.
— Vänta litet, sade
solstrålen. Följ ined mig, så skall
jag visa dig vägen dit, der du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
