Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig klokare At. .lag vill följa
lians utsago ooh uppsöka itfigon.
hvilken ieke St beroende af min
ii Ad.
Han gick derefter med den
vise utanför ett annat präktigt hus.
I detta bodde en rik nian,
hvilken Ärft. omutliga skatter af sin
fader. Hnn beklädde intet
embete, utan åtnöjde sig med att
äta oeli dricka i sällskap tneil
sina vänner san.it lefde ett lustigt
lif.
— Hnn är visst den lycklige,
sade kolningen.
De inträdde alltså och kommo
till herrn i huset. Han låg pä
en mjuk sofiä, och framför
honom stod ett bord med de
utsöktaste anrättningar ouh drycker.
Dc skönaste, herrligast doftande
blommor spridde sin vällukt rundt
omkring, och golfvet var fnktadt
med fint rosenvatten.
— Afundsvärdt’ man, talade
kungen i tiggareakepnad, ni, som
lefver i lyckans sköte, var så
barmhertig och låt en futtig man
få en bit uf eilert Öfverflöd.
— Kommen bura närmare,
sade den rike mannen till dem,
och sätten er bär: ingen skull
säga, att ban gfttt hungrig frftn
mitt bord.
Han vinkade derpå åt en
tjenare, som hemtade tallrikar åt
dem häda och serverade dem med
alla rätter.
— Ni är duck rätt afundsvärd,
talude konungen, i det ban såg
omkring sig uppå all prakten,
ni är den lyckligaste man jag
någonsin sett. Ni är en fri mat»,
och beror ej uf någon k nåd. ni
kan göra hvad ni behagar och
ingen vftgnr störa er i er lycka.
Då suckade ilcu rike mannen
rich sade:
— Käre vän. var måttlig i ditt
loffijungande. Äfven jag lmr
mina många och tunga sorger, och
är långtifrån utt utise tnig
lycklig. Ser du, jug hnr de
skickligaste kockar i hein stiiden. men
trötts all denis skicklighet,
förderfva de ofta anrättningarne för
mig oeli min måge måste plikta
derför. Sedan vågar jug icke äta
allt hvad jag vill och ej så
mycket jug vill, ty jug har redan
nägra gånger pröfvat de
bedröfliga följderna deraf. Är det
icke en olycka, om man i allt sitt
öfverflöd dock måste lefva
återhållsamt för ntt ej ådraga sig en
sjukdom? Och besinna vidare:
jug är en menniskn likasom du:
jag kan blifva sjuk. hvilken oro?
ja, jag kun dö, hvilken ångest?
O du är verkligen att prisas
lyckligare än jag.
Då tackade konungen den
rike munnen för huna dyrbara
taffel och gick bort. Oviljan
bevingade lians steg och hnn
talade ej förrän ban var utom
staden.
— Kom, snde han, låt oss gä
på landet; i striden äro
menniskorna bortskämda och
förderfvade, der finna vi ej de lyckliga.
(Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
