Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
851»
skor, och er ilotter skall genast
vakna till lif.
— Är (let möjligt? frågade
kungen förundrad, o så låt oss
genast gå dit ooh väeka henne.
— Det skall ieke gå så
hastigt, sade den vise, gör er dock
först den mödan att söka de
lyckliga.
— O. dem behöfver jag ej gå
långt för ntt söka. sade kungen;
i mitt omätliga rike skulle icke
finnas mera än tre lyckliga?
Dock jug vill göra som du
säger, du skall sjelf öfvertyga dig
derom. Och på. det att ingen af
iindfalleiihot för mig må kalla
sig lycklig om han ieke är (let,
så vill jag förkläda uiig och du
skall vandra ined mig.
Då klädde sig kungen i en
tiggardrägt och gick med den
vise igenom staden. De kommo
sålunda till ett präktigt palats,
i hvilket en af kungens mäktiga
ministrar bodde.
Just då de ville gå ill, kom
ministern ut och en skara
präktigt klädda tjenare beledsagade
honom. Kungen tog siu gamla
hatt af hufvudet och sade:
— Var dock så god och gif
ilen fattiga mannen en ringa
gåfva.
Då gaf minietern en tjenare
en vink: denne fnuutog en pung
och gaf tiggaren ett stort
silfvermynt.
Jag tackar er, sade
tiggaren; ni är dock en rätt lycklig
mun!
— Det må vi lemna derhän.
sade ministern; hvem vet om
icke ni är lyeklignre än jag!
— Huru? utbrast tiggaren
förundrad, eger ni icke genom
konungens nåd detta herrliga
palats, nied dess präktiga
trädgårdar, och har ni icke Here
gnidstycken än jag har brödsmulor i
min tiggarpåse?
— Jn, gode v/in, det är just
saken; jag eger allt. af kungens
nåd, såsom ni så rätt sade, men
bör jag derföre kullas lycklig?
Kan icke kungen, hvilken dug
det lyster honom, taga allt
tillbaka och göra mig I ill en fattig
man? Mig har tilldelats stor nuikt,
det är sannt, men den, hvilken
måste erkänna en äiinii
mäktigare öfver sig, han Sr ieke att
prisas lycklig. Endast den, hvilken
ieke beror af en högre nåd, är
(leu verkligt lycklige.
Med dessa ord giek ministern
vidare och konungen betraktade
den vise med en blick full af
förvåning och sorg.
— Aldrig i miu lefnad hade
jag kunnat; tro, ntt denne man
skulle tala så! .lag luir låtit min
nåd rikligen strömma Öfver
honom, jag hur öfverhopnt honom
med skatter, hans söner och
döttrar blomstra upp, sina föräldrars
fröjd, och dock ej lycklig!
Han skakade sitt gråa hufvud
och en tår föll ned för hans
kinder.
— Om det är så, sade han.
så skola vi visserligen icke finna
de tre lyckliga så snart som jag
trodde. Men jng skall nu bära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
