Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
.120
god, var alllid Karin, friiklri Otid,
älska menniskorna, och då skall
du alllid känna din engels
närvaro i diii hjerta.
Si, så ilr del.. Oeh nil
skola vi med Guds englar sjunga
den skönaste julvisa, som
någonsin blifvit diktad: aÄra
vare ftuil i höjden och frid på
jorden och at menniskorna en
god vilje P___Z. T.
Peter Sjusäck.
(Förin. o. »hu fr. n:o 511.)
De vandrade nu genom ett par
byar, men hvar konungen än
inlät sig i samtid med någon
person och forskade efter dess
förnöjsamhet hörde han
blott.kla-gau och missnöje. Då började
ban att förtvifla om att han
någonsin skulle finna de tre
lyckliga. Han gick stuin och sluten
frain&t och satte sig slutligen
uttröttad nmler ett träd, som stod
vid början af en stor skog.
Soleil sänkte sig undertiden,
hjortarne lemnade fältet och drogo
hemåt. Ilå vandrade cn gammal
tiggare, genom skogen och sjöng
siu aftonvisa sä gladt och
muntert, sorti om aldrig någon skarp
vind gått öfver hans kala
hufvud, eller som 0111 ingen ovänlig
hand i dug visat honom bort ifrAti
dörren. Då ban kom fram till
dem, helsade han på dem och
satte 8ig bredvid dem.
— Huru står det till med er,
min broder? sade hnn åt
konungen: ty på er drägt si r jag, att
ni är en af mina gelikar.
— Illa, svarade konungen.
— Hla? sade tiggaren, som ej
vnr någon annan än Peter
Sju-säck. det borde ej ||Agon
rätt-sknlferiB tiggare sägn att dof går
honom illa. Jag tror. tvärtom,
att det oj tinnes någon
lyckligare menniska på jorden, än en
ärlig tiggare. Ser ni, når Peter
Sjtisäek Vandrar på landsvägen
och ser liimmelen b foglar flyga
sft muntert omkring, så tänker
ban, ntt ban också är en
Kålländer fogel, för hvilken bordet är
dukadt bela dugeti. Och så är
det också. ,)ag hur ännu aldrig
lagt mig hungrig, jag bur
till-oohmed haft öfverflöd och
vederkvickt mången annan deraf. När
solen står högt på himmelen, så
skiner den lika varmt på den
gamle Peter, som på (len
förnäme herrn och 0111 en källa
fram-qväller mellan klipporna, så
frå-gur den ej etter om konungen,
eller Peter Sjusäck dricker ur
den. Nej, det finnen ej
någonting, soln öfvergår mitt stånd,
och när jag går genom cn by,
sä springa barnen till mig, och
hänga sig på mig och jag
berättar dem då allehanda gainlu och
nya historier, som jag hört eller
upplefvat. DA gifva (leras
föräldrar mig mat och fylla minn
säckar till aftonen, ser ni, sutte
hnn och lade sina sju säckar
framför deiu, här är mitt förråd,
äten och ]ären uf uiig, huru tunn
skull lefvii lycklig: ja, om också
konungen komme, »A skulle han
ej behöfva skämmas lör min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
