Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
851»
qvällsvard ml) jug skulle ej
hy-ta med hans krona.
— Är det ert allvar, Peter?
frågade krmiingoiti
— Ja. mitt fullkomliga
allvar, svarade lian. Jag har, i
min ungdom, varit vida omkring
i verlden, har sett myeken glans
oeli herrlighet, men det utgör ej
lyckan, .la, jag har sjelf varit
en dåre, har sträfvat efter
rikedom och magt och hndo redan
bragt det långt, men jag
önskade mig alltid mera och ja
större niia pung blef, desto tyngre
tryckte bekymren mig; då kom
slutligen lyckligtvis en tjuf och
stal min pung ifrån mig, och med
den mina bekymmer: den
narren trodde visst att jug skulle
grtinin mig till döds — nej, det
gör I’eter Sjiisäek ej. Den som
har nog för att lefva af, mil
vara förnöjd, men den som har
inera än lian behöfver och ännu
kan tjena undra dermed, ilen kan
verkeligen kullas lycklig och jag
iak 11 ar mig till ärn att höra till
dessa sednare. Låt det ini
smaka eder, ingen sknll kunna säga,
att ej lVter gjusåck redligt
delat med honom-
Han tömde uu sina silckar och
delade med dem sitt bröd och
kött. sitt smör. sin ost och
stekta potftter och slutligen ett par
ftppel och ett stort stycke kokn,
som lian fått till skänks uf en
bondkvinna, sam i dag hållit,
bröllop. Skrattande skakade huu
dcu sjunde säcken oeli sade:
— Penningar kun jag ej gif-
va eder, ty jng har ej sjelf
några, men om ni viljen följa med
mig, så bjuder jag eder ett
nattläger ]id så mjukt hö, ntt ingen
ärlig tiggare ännu solvit pl
mjukare.
Sedan konungen ätit ined
tiggaren och hjertligt tackat, honom,
vandrade ban med siu vise
tillbaka till staden.
— Kn lycklig skulle vi
således hafva, suile him, men jng
tviflar mycket på, att vi ännu
til||ia de andra.
Och lians bekymmer vnr blott
alltför väl grundadt. Han
vandrade visserligen ännu inånga
gånger ander allehanda
förkläd-! noder omkring i staden och på
landet, förgäfves skickade hnn
lind omkring hein sitt land och
lät. forska efter lyckliga,
förgäfves lät han slutligen offentligen
tillkännagifva, att, den soui
kände sig verkeligen lycklig skulle
skrifva sitt namn på hans
dotters grafvård — utom Peter
iSjusttcks namn kunde lian ej
finna något. Då nedlade kolningen
siu krona och sin spira och
lemnade tronen At en nära slägting;
han sjelf lefde i still»
tillbakadragenhet och våntade döden,
som skulle förena honom med
lians älskade barn och ban
behöfde ej vänta länge. En alton
satt han, som vanligt på
balkongen till sitt slott, för att se
solen gå ned, då började lians ögon
mattas, dc trötta ögonlocken
slötos oeli huu slumrade in, i’6r att
iddrig mera vakna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
