Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och lacka hu, höjd.
Med brinnande fröjd
Din evigt Fader i himmelens
höjd!
Strö blommor ]id alla
De snöiga <jräfmr,
Der sorgen dv kulla
Jsrnnorna stafvar!
(ljut men/Ös en tär
/■Hin barndomens rdr
Som halande, balsam på
blödande när!
Strö rosor frän kinden
I nyårets sköte,
.Som kommer rid grinden
Dit/ vänligt till möte!
Sträck hoppfull din famn
Mot framtidens hamn!
I V.r at ark i din (Juda och il in
Frälsares namn!
Och k ngt eterneller
Af kärlek och lycka,
Item stormen cj fäller
Och drifvorna trycka,
Kring hela vårt lund,
Den älskade strand,
At hvilken du svurit ditt
hjerta, (lin hand!
Så vilje vi börja,
Så tilja vi sluta.
Så vilje vi sörja,
Så vilje vi njuta
Med (jud i all tid
Vårt lef cer nes strid.
(Sv ds helige Ande oss gif ve tån
frid!
Z. T.
Qvarnen, som malade allt
hvad man ville.
ür NylflmlingnrnrB AU>um.
I)et var engång en rik och en
fattig bonde, som voro grnnnar.
Den rike var ra lit itl hård oeli
sträng mot ilen fattige, som
lnA-Hte lAna penningar at’ honom. En
dag hotade den rike att lilta
försälja den fattiges hemman för
skuld. Den fattige blef mycket
bedröfvad och i sin nöd
rådfrA-gade ban sin tupp. som ban fått
i arf efter sin fader. Tuppen
r&dde honom att resa, ueh detta
riVd behagade bonden, ty han
hoppades fA hjelp af en
förmögen sliig>>’ig- som bodde i en
aflägsen landsort. Bonden begaf
sig pik viig, men han hade ej
kommit lAngt fram, förrän han
mötte en präktigt kliidd
herreman, som frågade honom
hvarföre lian var sA bedröfvad.
Hol|den berättadt’ honom sina
bekymmer och afsigten med sin resa.
Mannen rädde bonden att vända
hem, alldenstund hans slägting,
som mannen sade sig känna, ej
skulle kunna hjelpa honum.
Bonden trodde pl hans ord och
beslöt att vandra hem, men vid
afskedet sade mannen: Tjag vill
deremot hjelpa dig och gifva dig
en qvarn, som nialar nllt. hvad
du vill, men när du önskar att
ban skall stanna, bör du säga:
"hällt!" Skicka till mig din tupp.
så skall jag lemna qvarnen At
honom.1’
Bonden litade pA drttn löfte
ueh vandrade glad till sinnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
