Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
n
O
Ku in, Når bondans hustru såg
sin mun sft snart och mi’<l sa
förnöjd min Återvända, blef lion
glad och frågade genast huru
resan lyckats, men mannen gaf
intet svar. utan talté enrlnst med
tuppen, sä att gumman trodde
ott gnbhßn blifvit tokig uf Borg.
Tuppen flög emellertid bort för
att hemta qvarnen. Bonden
väntade Here dagar, men då ingen
tiipji kom. reste bonden eftr-r för
alt uppsöka honom och i|värnen.
Och bonden reste och reste, tills
lian kom till ett högt berg, oeh
se, der stod qvarnen på toppen.
Men först etter många
svårigheter kunde bonden och tuppen taga
q värnen ner från det höga berget.
Såsnart. bonden kom hem nieil
qvarnen liit ban honom mala
penningar oeh betalte sin skuld till
den rike bonden. Den fattige
mannen blef innan kort rik, oeli
alla förundrade sig deröfver, ty
ingen utom tuppen, bonden sjelf
oeh gumman hans kände till
qvarnen.
Men en dag reste bonden till
«tadeu, oeh under tiden fick
gumman stor lust att äta grynvälling
oeh bad qvarnen mala. Qvarnen
började mala. oeh när gumman
var mätt., ville hon att qvarnen
skulle upphöra, men som hon ej
visste att säga JiMlt/1, fortfor
ban att malå, så att välling rann
ut från alla sidor. Då blef
gumman förskräckt oeh började ropa
på hjelp. Grannarne skyndade
till, men n&r de sågo vällingen,
började de äta, tv den smakade
niägta god. Gum in a ii höll just
på att drunkna, när bonden
hemkom oeh ropade chållt P åt
qvarnen, som dervid genast upphörde
att malå.
Grannarne hade emellertid fått
veta, hvarifrån bonden erhållit
sina rikedomar, oeh den rike
bonden funderade dag och natt,
huru han skulle komma åt,
qvarnen. Och en natt, när egaren
sof, stal den rike bonden bort
qvarnen. Han vågade dock icke
hålla den länge, utan sålde bort
deu för en stor penniiigesiimnia.
Qvarnen kom sålunda ut i
verlden och gick från hand till hund.
Ty hvart än qvarnen kom, gaf
tuppen egaren ingen ro, utan
satte sig på skorstenen oeh gol:
Kukku kéku bon vill hd sin
kvüru igen. Kukku kéka!"
Qvarnen sålde* slutligen åt spanska
kungen, emedan man trodde att
tuppen ej skulle kunna flyga
öfver stora hafvet. Men konungen
lät qvarnen uiala guld.
Så förgick en tid, men en natt
vaknade konungen och hörde från
skorstenen på sitt slott tuppens
rop: . Kukku kéku! bön vill Ini
sin kvärn igen, kukku kéku!1*
När konungen hörde tuppens rop.
blef hau vred och befallte, att
lian skulle längas och kastas uti
en djup bruun, som stod på
konungens gård. Och tuppen
kastades i brunnen. Mön 0111
morgonen, när locket togs af
brunnen, flög luppen deraf och satte
sig pä skorstenen och gol:
^Kukku, kcku! bön vill Ini sin kvärn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
