Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
och på ned wh IjimI er herr»’
komma upp till mig; jag skall
Under tiden pussa pil edra får.
Men Lill-Vargen sade:
— Det gilr icke nn; jag
vågar ej gå bort från mina får,
men om Riilka vill gå, så må
hon göra det.
Då gick Riilka neil för berget
och ilen gamla såg efter henne,
till dess hon var längst nere. Då
Öppnade hon med ens sin kappa
och drog halmhatten från
hufvudet oeh i stället for en gammal
gumma, stod der en rasande vnrg
som ville sönderrifva
Lill-Vnr-gen.
Lill-Vargen halkade snabbt som
blixten in i sin lilla koja oeh
tillslöt dörren efter sig. Men
vargen spände sig tör kärran och
ville draga bort den i den vilda
skogen, men då började staren
med ens att med djup röst
skrika:
_ Hvad ar det?
Då lemnade vargen don lilla
vagnen och skyndade, allt hvad
benen buro, derifrån. Staren flög
emellertid efter honom och
ropade oupphörligt:
— liöfvare! Mördare! så att
vargen af bara skrämsel icke
visste hvart den skulle taga vägen.
Genom skriket blefvo emellertid
arbetarene p& fältet
uppmärksamma; de sprungo till stället oeh
hankade så länge oin vargen tills
han var död.
Undertiden hade Kinkas fader
anländt och när ban såg
kläderna som lågo kringspridda på mar-
ken, och de många menniskorna,
så trodde hnn att en varg hade
slitit linns farmoder i stycken,
men då nian berättade saken tor
honom, sådan den verkligen var,
så fnnn ban. att vargen endast
hade tagit hennes kläder, hvilka
blifvit upphängda på taket för
att vädras. Då tog ban vargön,
drog skinnet af den samt
stoppade upp den med halm oeh torra
löf, och lade den vid en stor
kedja vid dörren till huset. När
sedan tjufvarne kommo oeh sågo
vargen, trodde de att ban var
lefvande oeh gingo skyndsamt
sin väg igen.
Men då Lill-Vargen troget
hade tjenat sin herre ett års tid,
så sade han till honom:
— Gif mig min lön, jag vill
gå längre ut i verlden.
Men mannen var mycket
belåten med Lill-Vargen. derföre
gaf ban honom, utöfver den
öf-verenskomna lönen, ännu hans
lilln vagn och en gumse med stora,
böjda horn, hvilken denne
Hpäu-de för vagnen. Derpå for lian
sin väg med sitt spann. Men
Rinka följde honom ännu ett godt
stycke väg och när ban skiljdcs
från henne, skänkte hon honom
en nyponros. Hon sade tillika,
att sålänge rosen fortfor att
blomma, sålänge skulle äfven hon
lefva, men begyn||te den att
förblekna och visso.u, så vore hon
sjuk, och fölle bladen af, så
skulle hon säkert vara död.
Lill-Vargen fä-st-adc nyponrosen vid
sin kappa, manade på sin gumse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
