Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
ej rftti säker på o bi staren hade
sagt (let, eller en nf
slotterkar-larne. Derföre bröt lian iinmi
af en bit oeh sade:
— Dc.r har du ännu mer!
— Ännu mor, ätimi mer!
ropade staren.
— Ha, du oförak&nula jtniker,
ropade Lill-Vargen, ron du vill
lia allt. så blir intet öfrigt ät
mig’.
Men lian var glad, att lian nu
kunde tala med fogeln, tackade
menniskorna ooh vandrade sin väg
framåt.
Men lian liade ej gått långt
innan en man koui springande
som ideligen ropade: — Mina får,
mina får!
— Hvad fattas er då?
frågade Lill-Vargen, hvar äro edra
får då?
— Hvar de äro? Borta äro
de. Vargen har bortfört hälften
af dem. Jag hade en liten
gosse, som vaktade dem för mig,
men han A’nr så (|försigtig oeh
följde icke mig, oeh dref hjorden
nära skogen.
— Tag dig en varg till
fåraherde, saile staren, så blifva de
andra icke uppätna för dig.
— Hvad säger du? sade
mannen förargad; vill du ännu göra
spe af mig i min olycka? Jag
skulle taga en varg till
fåraherde? Vore icke (let att sätta
bocken till trädgårdsmästare?
— Vredgns icke så häftigt,
sade Lill-Vargen, ban menar
både er oeh mig väl. ban vill
nemligen dermed endast säga. att ni
skulle taga 111ig till fåraherde, ty
jag kallas Lill-Vurgen.
— Då betänkte sig mannen en
stund: derpå sade han:
— Ja, du skall blifva min
fåraherde.
Han tog honom då med sig till
sht hem oeh lofvade honom ntoiu
mal. dryck och kläder, ännu en
mark i herdelön, Men
Lill-Vargen skötte sin tjenst mycket
ärligt. Om dagen förde han sina
får på ett berg, och om natten
sof lian i en liten koja, som var
byggd på en kflrra. lian hade
der sin lilln säng neh ofvantill
ett litet fenster, från hvilket ban
om morgonen tittade nt. när ban
ville se livad klockan var. Sedan
kom herdens dotter, som hette
Kinka, och hemtade honom en stor
smörgås. Då satte sig
Lill-Var-geu och Kinka tillsammans och
prutade om det som råkade falla
dem i hågen.
En dag då de sålunda sutto
tillsammans, kom pii gammal
qvinna gåendes Öfver berget. Hon
var klädd i en smutsig
sönderrifven klädning och gick alldeles
lutad öfver en käpp. På
hufvudet bar hon en halmhatt, hvilken
hon med den ena handen höll så
sluten, att mun alls icke kunde sn
hennes ansigte; endast ett par
glödande ögon blickade fram
under halmhatten, och när hon
talade, hade hon en
anmärkningsvärdt sträf stämma. Emellertid
helsade lion på barnen och satte
sig med deiu i gräset.
— Var så beskedlig, sade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
