Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
]N
ligiirc. men lillie| ftr han lika
välkommen. Icke alltid är det
ilf gula harlien som erhålla det
största antal julklappar, nej.
julbocken har sina egna seder och
principer.
En gånjr firade jag julen i ett
rikt hus, barnen voro långt ilVAu
beskedliga, men julgåfvor fingo
de så inånga, att de ej kunde
räkna dem och då ville de hafva
ännu (lera. Vid samma gata
bodde en fattig arbetare. Der var
huset fullt nieil barn, der också,
men de voro mycket snälla,
mycket flitiga, mycket lydiga. Här.
tänkte jag, får julbocken ösa ut
hela sitt förråd. Något ditåt
tänkte barnen kanske också, de
sågo så väntansfulla ut när mor,
öppnade kammardörren och korn
in. men hon bar endast ett fat
gröt, och det ställde hon på
bordet.
— Se så, barn, sade hon, här
är julgröten, far liar arbetat
många tunga timuiar för att kunna
köpa hirsgryn.
Barnen kommo; visst voro de
glada öfver gröten och mycket
tacksamma emot far och mor:
uien det var ändå icke det de
hade väntat sig, det såg uiau
tydligt. dock sade de intet och sågo
ej missnöjda ut, endast den
minsta lilla, drog en djup suck, hon
hade så gladt sig åt julgranen
som hon hoppades få se och åt
gåfvorna, som hon tänkte de
skulle få. Jag mötte sedan julbocken
i förstugan: — är det icke hårdt
och orättvist att göra så? sade
jug till honom. Hen gamle lojr
sA besynnerligt neh förde mig till
de sofvande barnen. De rika
barnen lågo i sidenbäddar, så mjukt,
sä varmt och de slumrade alla.
■In|||ocken rörde vid dem med
sitt trollspö och det hade den
verkan, att de började tala i
sömnen.
— Bara julklappar! sade
en halfgråtande.
— Gerda halle mera än jag,
sade en annan.
— Anna fick en vackrare
docka äu jag, det är orättvist,
sade en tredje.
— Hålig jnl! ropade de alla,
vi vilja ha mera, mera, mera!
och deras sömn var orolig,
deras ansigten missnöjda och tårar
syntes under de halfslutna
ögonlocken. Na förde julbocken mig
till det fattiga huset. Der lågo
barnen på halm och stugan var
rätt kall och dragfull. De
blefvo också berörda af trollspöet.
— Så god gröten var! utbrast
en.
— Hvad far är god, hvad mor
är god! utbrast en annan.
— Stackars far, som arbetat
så träget för alt bereda oss cn
glädje, huru snälla vi måste
vara för att visa oss tacksamma!
Stackars barn, som hafva det
sämre än vi! Stackars små, som
hafva hvarken far eller mor!
Tack gode Gud för all din goil-
I het emot oss!
Jag förstod julbocken, de
fattiga voro ej olyckliga, lastan de
inga julklappar fått! de rika vo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
