Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lf)
ro e j lyckliga fastän de fått så
mycket; ett godt samvete är bättre
Bn många gåfvor, ett ondt
samvete nedtystas ej af liela
verldens gnid. Försakelse är en god
krydda, ett nyttig lärdom. Xilr
jag vnr liten, älskade jag julen
neil julbocken lika mycket som
alla andra barn neil längtade
liela Aret om efter den glada
aftonen. En gåiifr, kort före jul,
kom min fabler in i
barnkammaren neil kallade osh till sig, lian
hade något att säga oks.
— J veten, kärn barn, ott
julen ür nära. började lian. Och
vi njekade ett gladt svar. .T
hafven hvarje år haft julgran,
julljus och julgröt och julbocken
hur ieke glömt er. lian liar
hemtat en hel mängd goda saker ocli
de voro ieke oförtjent», det har
jag glädjen erkänna. J hafven
gjort edra föräldrar glädje,
hafven varit tlitiga och lydiga. Nu
liar jag tiinlct p& något,. Här
omkring oss bo mycket fattigt
folk, många barn. som hafva
livarken hem eller vård, inånga
sjuka, nödlidande, hungrande.
Viljen J hjelpa dem?
— (ferna, fader, gerna,
gerna! ropade vi alla.
— (rödt. Men viljen .1 också
försaka något för dem? Viljen J,
i stället för julgran, julljus och
julklappar, spara in de
penningar, som dertill skulle åtgått och
för dem köpa bröd, ljus och ved
åt fatliga? Viljen J sjelfva
arbeta och förfärdiga kläder åt de
värnlösa barnen ?
Vi tvekade. Hvad skulle
julen vara utan julgran, julljus ouh
julklappar? Men, å andra sidan,
hvilken glädje skulle vi ej
kun-uu bereda de fattiga! Vår fader
betraktade oss tigande, ban ville
ej tillråda, ej neka, han ville
låta os« sjelfva välja. Vi sågo på
hvarandra och nlla svarade på
en gång: ja! Det förundrade osr
icke alls, att vi voro af samma
tanke, vår fader tycktes icke
heller förundra sig, han gaf hvarje
liten mun en kyss ock gick. 1
dörren vände han sig om : — ingen
bör tvinga sig att gå in på mitt
förslag; frivilligt måste ert
boslut vara.
— Frivilligt! ropade vi gladt
till svar ouh nästa dag voro alla
små händer i linset sysselsatta
med att sy, stieka, tvinna och
knyta för de fattiga barnens
räkning. Det blef en bel hop små
koltur, skjortor, mössor, dukar,
strumpor och koftor- Alla
kläderna samt ljus, ved, gryn. bröd
och annat dylikt, ställdes i ett
tomt rum bredvid köket.
Mamma skulle öfverlemna det åt
julbocken, som, godhetsfull lofvat
framföra allt till ort och ställe.
Julaftonen kom: visst var det
något tomt i salen öuh bra mörkt,
fastän der braun ljus i tvenne
artn-stakar, och när det led emot den
tiden, då julbocken brukade
anmäla sig, tyckte de yngre,
syskonen ständigt att någon knackade
på dörren. .lag vet ieke huru
man fått aftonen till ända om
ieke pappa föreslagit en spatser-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
