Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
nisku kan erhålla den utan
pen-ningar, titan förtjenst — af Guds
lilott a nåd.
I lotta berÄltade mig julbocken
(Id jng cn stund vandrade med
honom genom galonia. han
försvann sedan i cn portgång och
jag stod länge utanför ett lågt
jius. genom hvars klara rutor
jag knmlu blicka in i rummet.
Der satt en moder med sin
harpa och nceompagneradc en liten
chör at’ sprida röster. Het
mien julpsalm och de klara
tonerna klingade skönt i don tysta,
stjernklara aftonen. —il —
Lill-Vargen.
(For», fr. u:o 2.)
Han silg förlägen ned. men
dervid kom lian att se rosen som
han hade fått uf Hinka oeli
fästat vid sin kappa. lian sade då:
— .lag skulle gerna stanna
hos er. men ser ni, jag har
redan en gång varit herde och då
hade jag en myckel god
väninna: henne lemnade jag för att
vandra verlden omkring. Om
hon nil skulle ti\ veta att jag
stannat hos er, så blefve bon
missnöjd. Jag vill derföre gå vidare.
Då ville de tre systrarna icke
vidare öfvertala honom, utan
hemtade. honom allehanda kostbara
anrättningar att äta och en
ljuflig dryck att dricka. Men då
lian hade druckit, den, insomnade
ban; då lade de honom på haas
bädd och drogo vagnen åter till
ängen, sjelfva gingo de åter
tillhaka i hålan, hvilken genast till-
slöt sig efter dem. så att inan
ej mem knnde se hvar den
förut hade varit.
Lill-Vargen vaknude
emellertid och såg sig förvånad
omkring.
— Det var dock en högst
märkvärdig dröm. som jag hade. Jag
tvekte alldeles att jag var i cn
trollverld och såg gyllene- och
siltverfår, mon nu ser jag
higeti-fang annat än min gamla gumse
och min stare.
— Det kan nog Itända, att du
varit i en trollverld, sade staren:
den ena af nymferna höll på att
platta min näbb, när jag ville
väcka dig. då de förde dig under
jorden.
Derpå berättade han honom allt
såsom det hade skett, men
Lill-Vargen sade: — Om jag
någonsin skall vakta får, så skall det
vara med Kinka tillsammans.
Derpå spände ban åter för sin
gumse oeli for vidare med den.
Lill-Vargen kom emellertid med
sitt spann till ett ställe, der
vägen delade sig och gick åt tre
olika håll. Han besinnade ett
ögonblick hvilken väg han
skulle fara, men staren flög förut
och ropade: — Den mellersta
vägen är den bästa.
Då reste. Lill-Vargen efter
honom och kom snålt till en
byggnad, som beboddes af en liten
besynnerlig gubbe, hvars båda ben
voro vid knäleden sammanvuxna,
så att lian ej kunde gå, utan
endast hoppa. Men han hoppade så
flinkt att ingen kunde hinna upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
