Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
n
Iiotlom, liui’11 skyndsamt inan An
sprang, och så snart en fremling
färdades längs vllgen, mAste lian
springa i ka]ip roed In inom.
Men kom hart sednare till
målet än den lilla mannen, så
måste han tjena honom ett helt år
och Hicka hans skor; ty genom
det. beständiga hoppandet, slet han
hvarje dag sönder sin stora sko.
Nät derföre Lill-Vargen kom till
stället, så hoppade den lilla
mannen till honom oeh sade:
— Stig upp, Unge inan, och
spring i kapp nieil mig!
— Kär är jag! ropade staren.
I)å trodde den lilla mannen
att Lill-Vargen stod bakom
byggnaden och hoppade hastigt efter
honom dit, men staren tlOg
framåt och ropade åter:
— Här är jag!
Den lilla mannen hoppade
efter honom, men staren var
mycket snabbare, så att den lilla
mannen slutligen blef så trött,
ntt lian föll omkull i ett dike.
Då manade Lill-Vargen på sin
gumse och for skyndsamt
derifrån.
Kort derpå kom ban
emellertid till ett stort vatten, och
öfver vattnet fanns en stor stad.
uti hvilken en mäktig konung
herrskade. Lill-Vargen hade
gerna velat, komma öfver: men
fruktade att ban ej »kulle hafva så
mycket penningar som behöfdes
för att betala öfverfarten för
honom sjelf, för vagnen, gämsen
oeh staren. Derför sade ban:
— Hör på. skeppare, vill ni
icke föra uiig öfver utan
betalning?
— Nej, det kunna vi icke,
sade de.
— Nåväl, så skall jag säga er em
sak. sade Lill-Vargen, jag skall
förelägga er en gåta; kan ni
lösa den åt mig, så skall jag
gifva er min vagn och min gumse,
men kan ni det icke, så för ni
111ig öfver utan betalning.
Dermed voro sjömännen
belåtna.
— Nåväl, så säg ut din gåta,
sade de.
Men Lill-Vargen funderade hit
och dit, men han ville ej hitta
på någon. De voro redan midt
ute på vattnet oeh han visste
ännu ingen, och kunde ban ej
uppgifva någon gåta för dem, så
måste han gifva dem sin lilla
vagn och sin gumse. Då såg
han ett par fiskargossar som
bilde utspäniit sina nät oeh sutto
vid stranden, och de sökte i sina
kläder efter myror, som lindé
krupit på dem. Då sade
Lill-Vargen :
— Hör ]iå, sjftmänner, det var
engång en man som gick vid en
flodstrand. Der sutto tre
liska-re som hade uthäiigt sina uät:
hvad de fångade, det kastade de
ifrån sig, men livad de icke
fångade. det förde de med sig.
»Sägen mig nil, hvad fångade do?
Sjömännen tänkte hit och dit,
men ingen kunde gissa.
Isynnerhet funderade de hvad det
skulle betyda, att de togo med sig
det, som de icke fångade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
