Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2{1
innit konungastaden. D* kom knttttn*
gen utridande på en gul bilut, som
lin-ile silverskor misl guldsöm. Men
dit LUl-Vargen sii|i honom. steg |inn
lit ur sin lilla vugii. ställde sig vid
tfiLr’’ll ocli llöll sin knppa i handen,
men tntdei ilen ninlra armen lindé lian
pin lilla fiol *). Men körningen hnilc
nlilrig i sitt lif hvarken »ett eller liOrt
ett sailtUtl instrument; derför sade lian:
livad har du då der under
nr-uiDii för ett lustigl instinmclit?
fté| ür en fiol, herre konung,
säll C Lill-Vavgeit i dermed sjielar uuin.
— Så lat otis hörn tlàl sade
koniiti-grn.
1 >(t stämde Lill-Vnrgcit sin fiol oeb
S|ielaile ett mycket vnekert stycke.
Ko-ntmgetl kiiiulc ej hojr förundra sig
öfver lilius kölist.
Begär il,’igol af mig, sade lian,
jng skall förunna d:g eu nåd.
Men Lill-Vargen besinnade s:g ieke
länge, utan sade:
Nil val, sn gif neg ett lif t|é
silf-verhßslskorna med gtildsOm.
I):’i litt konungen s’u hofslagare.
hvilken alltid följde med honom, från
liü-ten borttaga en lif silfverskonlit med
guldsOm, och itcr fasta en annan
i Stallet. L’11-Vargoil stack emellertid
hästskon i sin brödpåse, taekade
konungen oeb ville filriliis vidare, men
körningen vande tim med honom och
sade:
Du skall stanna hos mig.
Sa ffirde han Lill-Vargen med sig
i siu kungaborg, lät ställa gumsen i
ett stall, der ntldnt far åto ifrån
mnr-m irkaibbor, men Lill-Vargen tog han
med sig i en stor sal och lat stfilla
för honom alin möjliga kostbara
anrättningar. Him qvarhöll emellertid
Lll-Vargen hos sig och höll honom
mycket liar. ty dli ban om aftonen var
|||h|e|es uttröttad af sina tunga
regc-ringsoinsorger, så spelade Lill-Vargen
för honom ett stycke på fiolen, och
" I det fiiie^ltuiwle »lAr oriilt: r|i</it I
Malim Ini finl, iom dut rüttellnen hof vara.
Ott» |mr lAlil «line|e||n «lg af ljudlikheten
in|n| rtiit ty»ki ordet: (i ni er.
då blef konungen åter hell u|ipfriskwl
cwh gltid till lynnet.
K.n dag satt konungen på sin tlirnu
och skipade rätt åt alin. som knmmo
till hniiotii oeh lindé någon tvist. Men
nu hemtade mnn till honom tvenne
män. som nedkastnde sig för han»
thron och vidrörde marken med sin
panna. Konungen talade:
Hvilken iir eder tvist?
Nödige konung, wide den ene i
den|te man mötte mig i dag belt
ensam i skogen, just då jag ernade
bara tillbaka ett fllr, som lindé förvillat
sig fråu tniti hjord. Då befallte Inni
mig litt le|una honom låret, emedan
det vore hans. Men det liar aldrig
tillhört hoiioin. titan det har blifvit
födt och uppfödt i min hjord. Jag
lier eder, fö ihjel p mig till min
egendom.
— Itar titi vittnen, som kantin
intyga. att lilit| med våld tagit fåret ifrån
dig ?
— Nej, stille munnen.
Då visste konungen icke hunt Inni
borde döma för att döma rättvist, ty
doll andra påstod också, att fåret var
hans oeh ntt den andrn, som
anklagade hollom, hade röfvat det uf honom.
Men ingen lindé varit n&rviiraiidc.
Då sade konungen:
Kommen tillbaka i morgon vid
samma th|!
Men då t|é den andrn dagen
kommo tillhaka, visste konungen ännu
icke hi|rn han skulle döma för ntt
döma rfittvist. och sailc:
— Koiumen tillbaka i morgon vid
summa tid!
Men lian »ntt i djupa tankar öfver
denna sak och då Lill-Vargen som
vanligt om aftonen spelade fiol för
bonum, gaf ban alls icke akt derpå, utan
satt försänkt i sina tankar. Dà
frågade honom Lill-Vargen oeh srnle:
Herre konung, hvad felas eder?
Ni ar i dag sä stum och begrundande.
Dä bcrätuide honom konungen huru
tlc bada mannen hade kommit till
honom oeh luirii ban icke visste pa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
