Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1
ära. En stor länstol, utsirad ined
löf ocll kransar. stoil för dig ntt
intagas af den kära, gamla.
Nu väckte mamma liten Karin
med en kyss: Intm söt hon såg
ut med situx rosiga kinder oeh
sitt lockiga hår! ett litet, snällt
(tiiiIs huru var hon i sanning!
Äfven hon påkläddes nu, och
hem-tades af modron ut i salen, der
redan pappa med de öfriga
harlien stodo ordnade, väntande på
mormor. 1 lilla Karins hand
sattes en fotografi, ett porträtt af
henne sjelf, så likt oeh t/lekt.
hvilket hon skulle räcka mormor
till födelsedugsg&fva. Birger med
sina stora, lilit, tankfulla ögon
och sitt stilla väsende stod
bredvid fadren och höll den yngre,
eliliga, mörkögda Bertil vid
handen. Anna i ny hvit klädning
oeh med strålande ansigte, stod
vid modrens sida. beredd att
läsa upp sitta verser. Nu
öppnades dörren oeh gamla mormor
trädde in. Hörd blickade hon
omkring sig på nlla sina älskade,
på det festliga rummet med sina
siuyeksuleImnl, oeh hjertligt
skyn-ilade föräldrar oeh barn att
önska henne lycka till
födelsedagen. Lilla Karin räckte fram
sin gåfva och sträckte med
detsamma ilo små ariuarue mot
inor-moilreu, soui tog henne i siu
famn med ett varmt: :,Uud
välsigne dig!71 oeh derpå anvisades
plats i den för henne prydda
länstolen. Helt blyg framträdde
ini dou hittills så frimodiga lilla
Anna oeh läste upp sina verser,
de lydde så:
/.t/r/’,;, lycka, mormor snälla,
Lt/cktt Ull på denna da;/!
Barnen stå omkring dig sälla,
Deras Ulla tolle är jag.
Tag de gåfvor vi dig ylfva,
Si’ uppå din blomsterbord.
Mätte, dina dagar blifva,
Mormor, inånga än på jord !
Dig att älska, tiud alf. ära,
Det skall bli rår lefnadslag;
Aldrig glömma vi ilen lara,
Mamma gaf ilen än i dag.
(ind välsigne dig, du dyra,
(Soda mormor än engång!
Så ci bedja alla fyra.
Slut är lilla Annas säng!
Med tårar i ögonen tackade
oeh kysste mormor sin lilla
snälla flicka för hennes små verser,
och bröderna voro belt: stolta
öfver syster Anna.
Hon var ett 9 års barn och
mon kunde ej vänta präktigare
verser af en så liten flicka. —
Ja, jag tror att icke ens sjelf
väste Huiieberg kunnat skrifva
bättre vid deri åldern: men Annas
goda, varma hjerta hade tänkt
ut alla de der orden till hennes
älskade mormors glädje, oeh det
var det bästa af alltsammans.
Den gamla IVun tackade titi
föräldrar oeh barn, för alla de.
kära gåfvor hvarmed
födelsedagsbordet var fullsatt, sade ntt hen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
