Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.i-2
il ch morgondryck -kulle smaka
ftn-uu liflttrc i den förgyllda
koppen som pappa gifvit, saml att
kon morgondagen, som var en
Böndag, skulle förnya den hvita
mössan, mammas prydliga gåfva.
Annns (lit ined de vackra
tofflorna berömde hon mycket. oeh
tyckte att deras mjuks, vfldderiug
skulle lili så helsosam för den
sjuka foten; samt Birgers och
Bertils gåfvor, de sköna,
doftande, hvita oeh röda
rosenlm-skarue. fägnade henne särdeles,
de voro så ljulliga och skulle
bli henne ännu kärare då de
voro köpta för gossarnes egna
sparpenningar. — Kära, älskade barn!
Gud välsigne er! sade hon rörd,
oeh slöt dem en efter annan i
sin famn, och nn tog
knffcdriek-ningen sin början.
Alla barnen skulle få sin kopp,
hvilket annars ej var vanligt,
men det var ju mormors
födelsedag, och den måste bedras på
allt vis, oeh små herrskapet
gjorde skäl för den stora kringlan
och alla de rara småbröden
dessutom. Lilla Karin skrek högt
vid åsynen af eu inandelhulla
med strösocker på, som mormor
räckte henne.
I)et var en så rolig dag för
dem alla, och solen sken bela
dagen oeh fåglarne sjöngo och
göken ropade sitt ^knkn 1" och
barnen ledsagade mormor ti|lden
blommande hvita syren-löfsalen
i trädgården, der hon läste högt
för ileui ur Topelii älskliga
sagor, som äro så kära och väl-
bekanta for bilde små oeh stora,
gamla och unga i SUomis hela
land: och så kom qvällen oeh
solen sjönk Oeh daggen föll oeh
myggen hörjade dansa i
afton-skimret, och man skulle
slutligen bege sig till hvila; men
barnen sade alla med eu mun: att
de aldrig haft en så rolig dag
som mormors födelsedag!
„ • « *
Solsken i ögonen.
— Jag vet icke huru det
kommer sig till. sade Ellen i det hon
stödde ariiibägarne mot sin
moders knän och uppmärksamt
betraktade henne, jag vet icke
hn-ru det kommer sig till att du,
min lilla äskliugsmamnia, nästan
alltid har solsken i dina ögon.
— Hvad menar du dermed?
frågade modren.
— Jo, det lyser så underbart,
jag kan icke likna det vid annat
iiu solsken, det lyser så varmt
och mildt som — himmelen en
vacker sommarafton, Hvaraf kan
det komma sig?
Kusin Hjalmar såg upp ifråu
sin stjeriikarta: — det kommer sig
af solstrålurues brytning...
— Nej, nej. H jalmar, det
kominer sig ej deraf, ropade Ellen
ifrigt.
— Det förstår dn icke, lilla
kusin.
— Ja, men då skulle de väl
_bryta~ sig i undra menniskors
ögon också, men ser du, det är
bara mumma oeh några, några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
