Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A» II.
Lörd.HKön cl. 13 Mars
||J||||.
En liten saga.
Det var engång en
Trollsläu-ila. Hon hade fina vingar,
guldglänsande i Rolens skimmer. Hon
Hög fram och tillbaka i en grann
trädgård, full af de vackraste
blommor. Der flögo äfven
många fjärilar, skiftande i alla
färger. Trollsländun var sorgsen i
sitt sinne. — Huru roligt hafva
de ej, dessa fjärilar och blommor,
som älska hvarandra — tänkte
hon — men jag har ej ännu egt
någon vän på jorden: ingen
blomma bar skänkt mig en vänlig
blick. Foglarna kunna sjunga,
blommorna dofta och fjärilarna
hafva så inånga vänner i
blom-sterrikct — men trollsläiidan har
intet af allt detta. Vid dessa
tnuklil satte ||Ott sig på i ll skön
ros för att inandas dess vällukt,
men der kom ett bi och stack
hennes fina vinge, surrande: —
Flyg bort, titi stygga trollslända!
Här är ej plats för dig. Hon
flög till en georgin, men vågade
ej dröja der, ty omkring henne
fladdrade en grann apollofjäril.
Hvart hon än vände sin bliek,
fann hon ingen vän i bela den
stora trädgården. — Då flög hon
till stranden af sjön och lade sig
att hvila på ett blad Hom lutade
öfver vattnets spegelyta. Hon
tänkte på huru sorglig denna
dug varit för henne, ja säkert
den sorgligaste i hennes lif, tjr
nu hade hon ren förlorat hoppet
om ntt finna vänskap oeh kärlek.
Under dessa tankar insomnade
hon. Bn lått vestanvind Hög i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
