Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H2
lunden. Den afbröt bladet,
hvarpå trollslända)! slumrade, oeh det
flöt på den af små vågor
krusade sjön. Bladet flöt så
småningom framftt oeh när trollslända!!
vaknade, var bon vid andra
stranden. Der låg en liten äng af
blommor full oeh ofvanom den
en hög sluttning beväxt med
lifig-gar. Trollsländan liek nytt mod.
— Ännu engång skall jag
försöka, tänkte hon. Denna nejd
är så stilla, så skön: här skall
jag äfven finna hvad mitt hjerta
söker.
Der var en tufva som
isynnerhet var vacker. Det var en
samlingsplats för de oskyldigas te
och vackraste blommor: en
liljcn-konvalj, en åkerbärsblomma, en
ögontröst, en förgätmigej, en
ängsneglika, en blåklocka oeh en
veronika. De sågo den flygande
trollsländan. — Huru vacker hon
är! Huru fina hennes vingar!
Huru högt hon flyger! hviskade
de till hvarandra. De hade
ännu aldrig sett någon trollslända
oeh ingen fjäril hade brytt sig
oiu att besöka de enkla
skogsblom-morna. 1 detsamma blef
troll-sländan varse tufvan. Något Bä
älskligt hade hon aldrig sett i
rlen granna trädgården. Hon
satte sig ned hos dem. De frågade
hvarifrån hon kom och då
berättade hon åt dem om den stora
trädgården der borta bakom sjön
oeh om de förnäma och kalla
blommorna som icke skänkt
henne en vänlig blick. Det gjorde
blommorna mycket ondt, oeh ile
utropade alla: — Vi vilja blifva
dina systrar och älska’dig! Vid
dessa ord giek en ljuflig doft
genom ängen. Huru lycklig var
ej trollsländan nu. — Jag har
funnit hvad jag sökt. jublade
hon.
Från denna dag flög
Trollsländan hvarje vecka till sina kära
små vänner på tufvan och
berättade lör dem om allt skönt och
stort som bon såg på sina.
färder i den vida verlden, och do
skänkte henne i utbyte derför
sin kärlek. —n.
Den misslyckade festen.
Det vur en stor stad. Kanske vnr
det Helsingfors, icke vet jog. Ett
stycke utom ilen stora starten Btod ett stort,
grått, tvåvånings tradhus, helt nita
sjöstranden. Det såg så gammalt och
iHülagailt lit med sitt brutna uik oeh
den grå målningen, som redun vnr
urtvättad nf sa många somrars regn och
si många vintrars snö. .la, många
påstodo. att den gamla byggnaden var
öfver hundrade år gauminl. Invid
huset fuiiiis en stor trädgård som
strftck-te sig långs med sjöstranden och den
var vacker med nlla siua gaiula
her-ceaiier oeh löfsalar, men nästan allra
vackrast voro stickelbärs- och
vinbärsbuskarna ty de voro tulniden öfverfullt
af bilr.
Landsvägen strök just förbi gärden
oeli det var rätt roligt att se de
uiån-ga gående och kommande som
färdades der fmm. Isynnerhet tidigt om
morgnarna, då alla bönder som linda
något att sälja, skulle intill den stora
stadens salutorg, då var det riktigt
roligt att sta vid spjelgrilidell och
beira km de förlüfarande.
Nu fanns i öfra våningen af det
stora huset en ofantligt stor sal. Den
Ilade man förr brukat hyra ut till (lans-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
