Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
il!»
fördes hit lit »tt begrafvns neh
nfir Ini ms iiiuilcr oeh Marin
Mng-dalenn oeh Maria Jakobs moder
oeh Salome greto Så bittert vid
lians graf. Oeh vår Frälsare bar
hvarken guld eller silfver; ban
var fattig, naken oeh blodig: oeli
lians moder gick uti Borgdriigt
oeh aftorknde sina tårar med ett
groft bomullskläde. Oeh likväl
var ban skonare, än allt det
skönaste jorden bär. oeh likväl var
lians moder i sina tårar oeli sin
fattigdom mycket vackrare, än
alla dessa granna beläten med
deras gyllene glitter. Stenen har
också berättat mig huru det
skedde . när vår Frälsare stod pd
påskmorgonen lipp ur siu graf.
Berätta det- sade jag, käTa bil
•Stenen låg ju der om
natten, och det var en förskräckelig
natt, ty bela naturen låg slagen
nf häpnad och förfäran öfver
men niskor nas grufliga missgern i ng.
Fredags eftermiddag klockan 3
hade jorden begynnt skälfva,
hällebergen rcmnadc oeh all t
lefvande suckade af ångest. Ujordarne
stodo stilla på fälten med
hängande hufvuden, säsom under ett
åskväder; vårens fåglar
upphörde att sjunga i mandelträden,
och Jordans fiskar läto taga sig
med händerna. så*om liudo Lifvet
förlorat allt dess värde. Men
natten mot söndag inträdde vid
midnattstid i lic Ta naturen ett
underbart lugn, såsom när en svårt
sjuk känuer sig fri sin smärta
och insomnar till helsa. Dot
o-roliga hafvet lade sig lugnt vid
stranden; den Askdigra himlen
klarnade, oeh stjernorna begynte
att tindra. Allt hd vande
andades lättare i förkänslan af någon
stor oeh glad händelse, som snart
skulle tiuui. Annn vnr dock
grafven mörk och tyst, dot
tunga klippstycket låg vältadt
deröfver, och två romerska soldater
sutto halfsofvande på vakt vid
gr afhållen.
Då såg jag. berättade stenen,
en ljusning vid himmclens rand:
men det var ännu ej dagen, det
var skenet af många tusende,
sinom tusende hvita eiiglavingar,
som Uppfyllde bela synkretsen
rundtomkring. Och de kommo
allt närmare, såsom ett stort
norrsken, och öfvertäckta bela
himmelen, men utan det minsta ljud.
Och då sprung en stor ljnugehl
ut ur det hvita molnet. Det vnr
så tyst, så tyst i bela ilen vida
verlden, att aldrig. en sådan
tystnad varit sedan lifvets
begynnelse, och ljungelden var en
j 1 rmls eugel med kläder hvita som
. skO; ban vältrade stenen från
i grafven, oeh hådu väktarne
ned-föllo som döde. Ty det blef en
stor jordbäfning, och jorden
niå-ste ju bäfva, när grafven ej mer
fick behålla sitt rof. I
detsamma stod ock den uppstäudnc oeli
förklarade Frälsaren der i den
herrlighets sken, som omgifvit
honom på Tabors berg, oeh
englarne stego i oöfverskådliga
rader fram ur den genomskinliga
luftkretsen och tjenade honom.
under det att de sjöngo Lammets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
