Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
lic.es nnrun nämnas: men hon
har lärt sif; ott vara
unde.rgif-ven, och lefver i det glada hopp
ntt engång blifva Återförenad
med sitt dvra Intro i det
herrliga land, hvarest icke döden
mer skall vara, ej heller sorg
eller rop eller värk, och der
Gud sknll borttorka hvaijetär
frftit fleras ögoti. (Slut.)
En gammal ungkarls
julafton.
Ofvcraitllidni?!’ förs ii k frAn danskan
uf A. W-il.
Synnerligt lofvande begynte icke linns
julafton)
Huu var en åldrig ungkarl oeli det
skall ju i oeli ff i r sig just ieke alltid
vara så öfvermåttan lieliagligt. Han
egde vissa af de små cgendoinliglieter
som man vanligtvis plågar betrakta
som särskilda företrädesrättigheter 1’ör
tleiiun klass af menniskor, fastän Gud
må veta om icke också de flesta af
oss hafva sin del deraf: stundom litet
knottrig neil stundom böjd att se
sakenia från deras mörkare sida — och
det gör dem vis.it icke behagliga.
-Han kom. vid den tid då mörkret
inbröt oeh den korta vinterdagen
långsamt sjönk ned i den långa
vinteraftonen, in i sitt rum. der brasan
nyligen blifvit tilud i kakelugnen och der
dot följaktligen ännu var litet kalli
utom ntt det rökte en smula och
något drog i knutarna, så att kiiotoruii
och hufvudsknllaniu — ty huu var en
lärd och duglig läkare och rummet
stod fullt nf sådana s.iker — nu och
då syntes förlora tålamodet och rassla
lif förargelse öfver att blifva störda,
dervid blef oeksa ban förargad och
det gjorde sakerna ännu nbehagligare.
Men det var också mycket mera som
var i vågen för den godo doktorn.
Det var julafton. Doktor Pinneberg,
såsom lian hette, liiule. gjort cn liten
tur och begagnat sig af ledigheten för
att se efter eti par patienter i
närheten, Julen tycktes Ini verkat soln
medicin oeh bragt dem alla att
tillfriskna. och såvida var ju allting godt nog,
men öfverallt lindé ban funnit glädje
i de varma hyggliga rommen, 1 de
glimmande ljusen och de milda
ansigtena ; oeli så hade han tänkt på sitt
e-gct ensamma rum. hvarest det ieke var
någon julaftonsglädje; ingen hvarken
liten eller stor tänkte på ntt göra
honom ghid; ingen litt visu honom ett
ljust ansigte för att klarna upp lilius,
ehuru de visst kunnat det. — Att
sådana tankar kunna sätta grå hår i cn
gammal ungkarls peruk, är ju alldeles
naturligt.
Han luide varit hos presten, hvars
maka nil luide öfverstått sin svåra
sjukdom och gick nu och prydde sitt
jnl-träd. så frisk som någon annan
gumma i staden. — Upprigtigt hade,
pre-stens tack och hjertlig hans
handtryckning varit, men barnens skratt och
lek. som hade förefallit honom så
lustigt vid mötet på trappan, var rent
förstummad då luiti trädde ill och
barnen hade satt sig hvar i sin vrå för
att med skygga blickar betrakta den
torra, allvarliga doktorn. Och det
förargade honom ntt agera buse för
dessa ungar som dock hade lians
omvårdnad att tacka för deras moders lif,
hvilken nil pysslade så kärligt om dem
och deras julaftons glädje. Derföre
besvarade ban presten» Utek och
handtryckning med sura minor oeh var vid
dåligt humör.
Han hade varit hos grossöretis och
sett till den ginnlu tanten, som nn vnr
mycket friskare oeh hälsade honom
med glada miner. I afton var hon till
högtiden kommen ned 1
hvardagsnim-I mc! och satt i sin länstol
omsorgsfullt inpackad. Rundtomkring henne
grupperade sig grossörens unga
ilött-1 rar; doktorn hade bugat styft för dem
som ett päronträd i stormväder,
sade sedan ilen yngsta af dem — oeh
de hade nigit styft för honom igeu,
men med ett litet skälmskt leende,
som de sökte att dölja genom ntt hö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
