- Project Runeberg -  Trollsländan / N:o 1-51. 1869 /
108

(1867-1873)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I ox

jn sig Öfver tanten, kyssa och klnppn
licmio i kupp. Oeli iUm förargade
ho-itom äter; |y hvad li|llie ijiiiten gjort
nil lioti skulle kyssas neil klnppns
melin|| han skulle begulibns ? var lura
icke en gnmmiil ungmö likasom han var
en gnmuinl ungknrl, oeh hvarföre
skulle |inn just vnrn den endn soui ingen
brydda sig om ntt görn glad oeh val
till minis pii dcnuH afton?

Ilen goda doktorn lindé gått längs
gntnti. så djupt försänkt i dessa
förargligt! betraktelser litt h|in gick för
långt iupà en räuiistciifkuut och sn
föll luui i liliuisteuru så lång liun var,
och det tycker en ensam ungkarl
likaså litet ut» som någon annan,
isynnerhet nar mini Br vid sn dåligt huinör
som doktor Pinneborg vnr. Derföre
hannndc hnn på komnulnalstyrelsen.
som icke kunde görn trapponia sà
breda som eu doktor kunde Onsku all gå
på dom, och så blef luui vred som en
tysk.

Då lian nhdde sin Imuing, satt der
i dörren àt gatan en liten trasig
flicka om fi à 7 år. Hon reste sig upp
ooh sträckte nt ha|lden för att bedja
om en liten ullmosn, men doktorn, som
eljest icke var någon hårdhjertad nian,
gick henne sk bistert förbi, ntt han
stötte till henne i flirten och det
förekom honom uAstnti som hörde hirn ett
fall och ett litet skri, men luui
brydde sig ieke derom oeh det vnr visst
icke rfttt gjordt, isynnerhet pà en s&
högtidlig afton. Mon n.lr vi Bro en
smula förargade, sà går ilet
lvekln[r-ligtvis ofta som det ieke borde gå.
Och så kom tum in i sitt ofvanföre
beskrifiiu rum, sä vred att ban icke
gittade tända ljus engång, utan
kastade sig i soffan oeb tyckte att lian var
eu förolämpad och misshandlad tunn.
hvilken ingeu menniska brydde sig om
att göra glad ooh förnöjd. Men i tleu
hasta v ra uf huns hjerta dykade gång
på gåug milli i hans förargelse eu
ångerfull erinran upp om den trasiga
lilla flickan, som ban hade varit så
härd emnt. Han vred och vändt1 sig

mon kunde iloek ieke rigtigt slipp» uf
med den.

Så kfinile lian sig tröti och matt,
hans tntiko förvirrades, hans hufvud
höjde sig oeh öironioeken sänkte sig
långsamt ned öfver ögonen. D»
tycktes det honom som om det klappade
på dörren, tnen så suktn och
andäktigt ntt |inn blef belt underlig dervid.
Mörkret ray försvuiiurt, det blef ljust
omkring honom och i hniis öra
hviskade en hemlighetsfull stamma:— Du
litet troende, se och hör 1 Och då lian
såg upp, vnr ban i prestens mm,
hvarest det glimmade fran julträdet oeh
presten och lilius maka stodo hand i
hund med deras hum i eu Iloek
omkring det. Ljtifliga bnrnustflmmnr
buro eu vncker julsång till honom som
him mindes från sin egen hnradom.

Har du knäfn]|itder med
barnsligt sinne och der sökt din julglädje?
sporde den hemlighetsfulla rösten, och
iloktorn höjde siti hufvud och teg.

— Eu glad jul för oss alla, burit!
sade presten oeli såg rörd upp. Ond
ske också tack oeli lof för eder inoiler
som i afton kan »tii frisk och glad
ibland oss. Derföre vilja vi icke
heller i vår glädje glömma den goda
doktorn för aili b va 11 han gjort för oss
under de lunga dagarna. Gud
välsigne honom derföre och skfinke honom
en glad jul!

Det föll ljus öfver doktorns
miss-nöjdu ilrng vitl dessa ord, men då hnn
såg sig om. satt hnn åter i sitt rum
och stirrade förvirrad genom mörkret.
Men åter rörde drömmens engel vid
huns ögon; åter klappade det sakta
på dörren uch åter talte den
hemlighetsfulla rösten lill honom:

— Du karlekslösc, se och hör! Det
blef ljust omkring honom och hnn var
i grossörens hvardagsrum. Tanten satt
i sin länstol med spända miner hvar
gång någon af hennes små gåfvor kom
för dagens ljus, och strålande vnr
hennes ansigte, när hon såg att den blef
emottagen med glädje. Kyssar och
klappar fick lion åter för hvar och en
nf de små gåfvor som hou hade dolt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:43:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/trollsl/1869/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free