Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1II
Alen tag hvad jng förmår!
0 videbuske, kul och arm,
Din rot är frisk, din saft är
varm,
Du skall i råren grönska;
Vi hygge vid din barm.
Så sjöngo trast och xiska;
Ilar du ej dem förstått,
Så vill jay tyst dig hviska
Ett ord i örat blott:
Tog lifvets vinter bort din ro,
Dog oort ditt hopp, för frös
din tro,
Så hyyya vårens fåglar
Ej mer i. dig sitt bo.
Men blöder du af såren
1 verldens vintertid
Och tror ändock på våren
Och har i hjertat frid,
Sä mA du synas kal och arm:
Du skall hl i, rik, du skall bli
varm,
Och vårens fåglar bygga
Sitt bo uti din barm.
_Z. T.
Tante Emmys sagor.
VI Förfara guldklocka.
Den åldrige farfadren
bodde på landet ocb samlade till
påsken alla sina barn och
barnabarn hos sig, och der var
en stor skara gossar ocb
flickor som nu skulle få roa sig
det bästa de förmådde. Der
fanns Robert, som alltid
hittade på tusende skälmstycken
och var den ostyrigaste i bela
skolan, samt hans tvenne
systrar, den vackra Lulu ocb den
glada Jenny; så funnos der
äfven andra kusiner; en
burtig pilt William, som
kamraterne i barnträdgården
kallade ..kung Kajce", dels emedan
ban engång kostat lyra med
en boll och åter tagit fatt den,
och det hundra gånger å rad,
utan att bollen cn enda gång
fallit till marken, ocb då blir
man kung, hvaröfver också
William särdeles skröt; men
så fick ban namnet „Kaxe"
till, emedan ban gerna ville
vara en öfversittare oeh
ku-stus öfver andra, och det
namnet tyckte han ieke riktigt om
— och så voro der hos farfar
Williams syskon, den trygge
John, som inte talade många
ord, och gjorde ingen för när,
om ban blott fick vara i fred;
men blef ban retad, då var
Jolin minsann ej att narras
med, och då blixtrade de
vackra bruna ögonen och sågo ut
alldeles som „pai>pas påtända
cigarr- som \\ iliiam brukade
såga: dessutom lilla Walter,
den yngste af alla gossarne
hos farfar, ett särdeles vackert,
men cn smula bortskämdt barn,
med de skönaste, mörkblå
ö-gon man ville se, och ett par
de h vitaste, mjukaste små
dunarmar, hvilka ban, då det var
mycket väl, räckte åt farfadren
att kyssa, och hvilka ban sjelf
kallade: »godbiten", — jag
tror tante Einmy hade lärt
honom det; — samt slutligen
en liten flicka Hilda, cn riktig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
