Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
priitirmkerska; men mycket snäll
och lydig, soin gjorde farfar
tusende smä tjenster, och
alltid skrattade och sjöng
alldeles som en liten lärka.
Dessutom fanns der en
större gosse som hette Ludvig och
gick i normalskolan, men
lindé nuinn om sig att vara
nä-pot lat och slmfvig med
böcker och sa|cer, hvarföre
kamraterna kallade honom
„Sliul-rik", öfver hvilket binamn han
var mäkta desperat, samt hans
kusin och kamrat, den glada,
qvicka, lifliga Karl, som
kunde räkna alldeles som en
fi-nanraninister, och i skolan
hoppade öfver den ena gossen
efter den andra, hvarföre han
också mest alltid hade 9 och
10 i sitt betyg, hvilket betyder
..berömligt" och är det högsta
vitsord man kan fä. Föröfrigt
var Karl farfars stora favorit,
och mycket snäll emot sin
enda, lilla syster Ellen, en helt
liten flicka med ett riktigt
che-rubshufvud, som alltid satt, i
farfars knä och lekte ined hans
långa, gråa skägg.
Aldrig tyckte sig barnen haft
sä roligt som denna l’äsk i
farfars vackra, rymliga hem.
Memman smakade bättre här
än annorstädes, och ingen
höna i hela verlden värpte större
och smakligare ägg, fm dem
barnen förtärde påskaftonen,
och dessutom fingo de
springa lite sä mycket tle ville.
En dag byggdes fästningar
inf den blida snön, hvilka de
sedan bekrigade och
försvarade, samt. en annan dag
snö-bollades duktigt; men d;i
slutades ej leken sä roligt som
annars. Hela svärmen var ute
på gården, och flen som pep
och skrek, inn bollen tog för
l|ärdt, fick skam af tle öfriga
och kallades pultron. Men
inan skall ej tro att flickorna
blefvo efter — nej visst ieke!
de voro som orrar midt uppe
i alla lekar och
snöbollkast-ni nga c, till och med
„storafröken Lulu" var ute med
gossarne. De delade sig i
tvenne partier, på det sättet att
Kart soui var störst och
starkast, tog flickorna Lulu,
Jenny och lilla Ililda, medan
Ludvig var anförare för
gossarne: Robert, William och
John.
Nu gafs det på af alla
krafter. och fljekgardct med sin
ridderlige anförare gaf miusann
ej de andra efter; hvad der
brast i styrka, ersattes genom
större vighet och smidighet i
snObollsknat ningen.
Mendeti ostyriga Robert
kunde ej hälla sig inom
skrankorna, utan mättade engång en
duktig snöboll åt sin egen
kamrat John, soui just stod
nedlåta d för att laga till en dylik
ät flickorna. Det var emot
alla reglor, och bollen träffade
lilla John alldeles midt bakom,
hvilket sa g mycket lustigt ut,
så pojken blef desperat och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
