Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glädjen och ingen endfcafdein
raissunnnde den lilla flickan
hennes sä välföptjcntn,
dyrbara gåfva.
Sedan, en dag i helgen
samlade farfar riter alla barnen
kring sin stora länstol, och
talade om dc felsteg ocb
förseelser enhvar af dem begått
under denna
pröfningstid,hvarföre ock klockan gick dem
förbi. lian vånile sig först
till den äldste: Karl, och inan
märkte att det en smula
kostade på den gamle, då ban
nödgatles påminna sin
gunstling om ett onda litet fel, men
hvilket likväl var nog för att
beröfva Karl ert gåfva, som
jag tror att farfar, i den
hemligaste vrån af sitt gamla
hjerta, önskade just. ät honom. Karl
hade nemligen engång,
bortskämd id’ sinn framgångar i
skolan, gjort narr af en gosse
soln räknade dåligt, och det
bör man aldrig göra: Gud har
ej begåfvat alla menniskor med
lika godt hufvud och minne;
ocb ehuru Karl en annan gång
godhjertadt hjelpt samma
gosse i ett bråktal, vnr likväl
förseelsen gjord, och klockan
måste gà nonom förbi. Ludvig
hade varit lat ocb blifvit
nedflyttad till julen, men lofvade
allvarligt bot och bättring.
Dessutom hade ban bela
höstterminen varit sådan slarf med
egna ocli andras böcker samt
andra tillhOrighetcr, sà ban
nästan dagligen fick lof att
| böra kamraternas fatala
..Slud-rik" i st. 1’. sitt vackra och
stolta namn. Ocb Robert —
nek! det blefve svårt att
uppräkna alla ilen unga
vildlia-sareUB upptåg och
skälmstycken, hvilka ban ständigt
ångrade. men också genast
glömde. Isynnerhet påminte
honom farfar om den gång ban
linie stött peppar i Lärarens
snusdosa, och hvilket puts
hade förskaffat stackars Kobert
en bel dags arrest. William
hade tidt och ofta tuktat sina
små kamrater i
barnträdgården, och varit en riktig liten
„kung Kaxe", samt skrutit
öfver sin skicklighet i saker, som
ban ej kom ut tned ändå, och
ehuru annars en präktig
gosse, ville nu farfar påpeka
isynnerhet denna fallenhet för
öfversitteri hos lilla William,
hvilken en dag kunde bli
honom menlig.
Och nu kora Jolin i
ordningen: Han hade en dag blifvit
så länge retad af en gosse pà
gatan, att lians tålamod
änte-ligen tog slut, och ban i
högsta vrede rusade pa den
andra, samt rappade om honom
sà grundligt, att pojken hade
eu lång minnesbeta efter den
agan och upptuktelsen.
Annars var Jolin det fredligaste
barn man kunde tänka sig,
och tålde långe oförrätter, men
omsider tog ock vreden
öfverhand, och då visste han
knappast hvad ban gjorde. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
