Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i:ui
del och cn med russin. — Det
fir då bra sitt man kan
sym-pnthieera med någon helst,
sade de till hvarandra — och
så sade de intet inera. — de
hade redan uttömt hela sitt
förråd af ämnep och med
grynen ville ile ej ha någonting
alt göra, — dertill voro de
alldeles för goda.
— Få sc att de i dag ha
sagosoppa, sade en fin röst;
— det var ett litet rödt
sagogryn, det minsta i hela påsen,
som talade. — Fy då, sådant
slisk! — det är vä ingen sjuk
nu igen? sade korngrynen. —
H4, hafresoppa år sjukmat,
vet jag, sade det lilla röda
sagogrynet och så teg det. oeh
tyckte illa vara. — Det skulle
ej förundra mig om de hade
korngrynsgröt alla dagar,
sade korngryncn, ty det finnes
intet bättre. — Nej fv, der är
så bastant, läspade
inannagry-nen, men det tordes de bara
hviska i sin påse. — Nu gick
skafferidörren upp. Fröken
Karin inträdde småsjungande,
med ett stop och en
nyckelknippa i banden. Ilon tittade
ut genom fönstret — magistern
råkade just gå förbi — ban
såg upp och helsade
godmorgon. Karin böjde sig ned
öfver låren och bloden steg
henne upp i ansigtet, — låren var
hög och besvärlig, fast den
var gul och vacker utanpå.
Karin bet raktade de olika
grynen och drog en liten, liten
I suck. - llou vet ej hvad bon
skall välja, hviskade tle hvita
ärterna. Jo, Karin visste nog.
IJon for hastigt med banden
öfver pannan och fyllde raskt
stopet med korngryn. — Det
ondas triumf! mumlade,
hnf-regrvnen.
Köks-Stina tvättade grynen
oeh ställde gröten på. Hon
stod sedan och rörde uti med
den nya s]efve|| Och hennes
gamla, trogna köksbjerta
fröjdade sig öfver huru präktig
och simmig gröten såg ut.
Men hon hade gamla dåliga
r? ~
ögon, den godu Stina.
Således såg hon icke tvenne
hvita ärter, som varit nog
näsvisa alt smyga sig in bland
korn-grynen. — Ser du, sade den
ena ärten och knuffade till den
andra, ser du, vi skulle ändå
bli kokta i dag, fast det såg
ut som skulle fröken försmått
oss! — Ja, svarade flen andra,
men tänk oni Stina får se oss!
da kastar bon visst bort oss,
som hon brukar. — Pultron!
utbrast den första harmset,
kan du tänka på sådant nu —
midt i den herrliga gröten.
Kan du ej begripa att vi äro
mycket förnämare än
korngryncn! Tänk huru runda,
glatta och hårda vi äro! — och
stora sedan! Ila, ha, hu, hvad
det måtte kännas
förödmjukande att vara ett såntder
e-ländigt litet korngryn! Tänk
hvad herrskapet ska bli gladt
öfvcrraskade när de få se två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
