Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1.11
sköna hvita ftrter bland den
der obehagliga röran, som de
kalla kovngryns gröt! —Ja,
det tnådu väl sägn! Det gick
en hviskning genom gröten
ända frftn ytan till bottnet af
kastrullen: — livad ha de
högfärdiga främlingarne att göra
liårü! Oeh det blef öfver
uns-kommet att behandla de båda .
ärterna med isande köld, men
detta föll sig litet svårt i den
heta kastrullen.
— Kära Stinn, när gröten
är halffiirdig, far du sätta in
den i ugnen så få vi god
ugns-gröt, sade fröken Karin från
dörren. — Ugnsgröt! ugnsgröt!
jublade Otto oeh Hjalmar oeh
drogo Karin i klädningen. —
Låt bli, ostyriga små vildar,
hvad är det nu för en snk att
glädjas öfver! — Jo, jo, det.
är så roligt att få ugnsgröt
och den är bestämdt en god
gröt, magistern har dessutom
sagt det och ban ljuger aldrig!
— Karin gick in, — bon
hade så röda kinder, men hon
kunde ju ej annat efter bon
kom från köket.
Middagen stod ryknnde på
bordet. — Det. var ledsamt att
vi just i dag skulle raka Ini
bara bvardugsmat, — gädda
och gröt, — då löjtnant.
Tet-ting var så god och helsade
på oss, sade frun urskuldande.
Otto trampade Hjalmar på
foten; de sågo på hvarandra med
stora ögon, — är ugn »gröt1
hvardagsmat? hviskade dc.
Löjtnanten tyektesäkert
mycket otn gädda, loin s;ig så nöjd
ut oeh pratade ifrigt och
skämtande med sin granne, fröken
Karin. — Kan du begripa
hvarföre magistern ser sä
ledsen ut? hviskade Hjalmar. —
Kanske för att han inte
tycker om gädda oeh att han
ännu inte vet att vi lin ugnsgröt.
— Ah, man kan då straxt se
att ilu är barn sju år! sade
Hjalmar föraktligt. Ser du,
magistern brukade alltid förut
lin den bästa platsen, — den
der emellan mamma och
Karin — då behöfde ban aldrig
vänta pä maten, — och så fick
ban prata med mamma om
alla möjliga roliga saker och
titta på Karin, som är så
rysligt lustig med sin lilla bruna
prick bredvid venstra ögat! —
Ku förstår jag, svarade Otto
tankfullt, den bruna pricken
är verkligen mycket lustig och
löjtnanten tyuks också se på
den så mycket.
Löjtnanten såg nog också
ntt magistern var ledsen, och
tycktes försöka bli ännu
gladare för att niuutra honom,
men det ville inte hjelpa.
Nu kom gröten in. — Ser
du, lilla Hilda lår igen före
oss, sade Otto misslynt till
Hjalmar. Plötsligt böljade
Hilda gråta, skjut bort tallriken
och utbrast: — Mamma,
Hilda kan inte äta, sånt’hür! —
Hvad är det, lilla Hilda? Men
hon barn gret. Mamma un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
