- Project Runeberg -  Trollsländan / N:o 1-51. 1869 /
139

(1867-1873)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

13!)

sländan varit road af ntt leka
med oss; ty deri inväntade osa
så nära som möjligt; men då
r i Agon jnst sträckte ut handen
för att fatta tag i den lilla,
eller försökte ntt lägga sin
mössa öfver den, Hög den
hn-stigt opp oeh sedan den gjort
några slag öfver vattenytan
satte den sig ned på någon
annan sida om berget liksom i
afsigt att gäckande utmana oss
att fortsåtta leken. Utom
Troll-sländornn lekte äfven de
nätta svalorna i vårt grannskap.
De flögo 8ii nära vattenytan,
ntt deras vingar voro nära ntt
slå i vattnet oeb en förfärlig
brådska hade de den dogen,
så att de knappast hade tid
att ropa Jiui" då de mötte
hvarandra, hvilket utrop vi barn
tolkade som en hälsning
motsvarande vårt „god dag".

Huru hjertans trefligt vi
lindé den dagen, likasom så
många andra, förmår min penna
icke teckna, men ingen glädje
år utan sin malört, oeli ingen
inedgång utan sin efterföljande
pröfning. Med oeh motgång
äro ställda så nära hvarandra
i lifvet, ntt iiutii redan i
barndomen hör vänjas vid den
hastiga öfvergången, för att sedan
kunna bestå i ilen
efterföljande allvarliga kampen.

Jag nämnde redan att solen
sken het öfver värn hufvuden
och denna hetta blef för
hvarje minut allt starkare. Uti
en vid stranden varande lund

af aspar hade det oroliga
nsp-löfvet prasslat sakta för
vinden, men pä engång tv st wid c
a spar nas förtroliga hviskning,
de tycktes stanna: lyssnande
pà något, och detta något lät
sig äfven snart höras. Bakom
den höga granskogen hade
sammandragit sig ett mörkt
åskmoln och åskan började
sakta mullra på afstånd. I
detsamma sköt molnet för solen
och några stora regndroppar
började falla. Vår lek var nu
slut; oeb rådlösa frågade vi
oss sjelfva hvari vi nu skulle
vända oss. De flesta röstade
för att vi skulle springa hem,
ty vid mammas sida fann mon
sig dock alltid i kritiska
ögonblick tryggast: men vi hade
omkring en verst till hemmet
och en del afvägen ledde
genom den djupa granskogen,
och någon i sä ilska pet
anmärkte att det vore farligt gà
under de långa träden, då det
äskade, emedan blixten lätt.
kunde leda sig ned efter
trädet och träffa oss. Efter
flera förslag mot ocli med —
dervid de mäst rådda togo till
barns vanliga vapen tårar —
blef beslutadt, att vi skulle
söka skydd i en närbelägen
ängslada. Vi hunno knappt
in-nvortera oss i vårt
provisoriska herberge förrän ovädret
bröt ut. Regnet flöt i
strömmar, oeh blixtarne korsade
hvarandra och det skarpa
äsk-dundret skalJiule öfver våra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:43:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/trollsl/1869/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free