Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ui;
flickorna. Aina nch Hanna,
tyckte ati ilo visst inte kunde
kalla den till bara -Karl Collan",
det skulle se en smula näsvist
ut, tuenatlc de, och om den
herren hvars namn fågeln
lånat, engång skulle fa veta
deraf, skulle ban kanske ieke
tycka ott) dof, hvarföre Aina
föreslog all den skulle kallas
Jterr Collan- i stället. Ocb
tlå också lilla Atina tyckte att
det senare lät mycket t
lifligare och mera passande, blef
det dervid, och uen snälla
grön-siskan bette nu: Jierr Collan".
och var de små systrarnes
älskling. Som sagdt, förde de
således när det var soligt och
varmt alltid sin kärn „herr
Collan- med sig till platsen
under lönnen, men den lilla
fågeln sjöng (lä alltid så
vemodiga visor, och tittade så
längtansfull! med sina små,
runda ögon efter sina
kamrater hvilka han såg flyga nf
och an i den blåa luften, ty
«le voro ju fria, de fingo flyga
hvart hän de ville, ut i den
Bonminrgröna skogen, högt i
den klara skyn, och ack! ban
ville så gerna vara fri som de
andra fåglarne; men ban satt
fången i en bur med
ståltrådsgaller, och sjöng sà sorgliga
visor för solen ocb träden, samt
hvarje qväll en klagande
nf-tonpsalm, tills han slutligen
somnade, med sitt lilla hufvud
under vingen.
Visserligen var buren nätt
oeh fin, Aina oeh Hanna
vårdade så vänligt sin lilla
fånge, strödde hvarje morgon ren
santi pä burens golf, satte friskt
vatien i koppen, samt granris
och vattengräs emellan
gallerverket; de smekte så ömt sin
lilla vän, men likväl sjöng ban
sällan gladt, ]inn saknade ju
si ii frihet, och flaxade ibland
sà oroligt med vingarne.
En underbart vacker
sommarmorgon, dä solen nyss
hade tagit daggen från
vepplingen, gingo Aina och Hanna
äter till deras gröna plats i
trädgården, ocb togo
fågelburen med sig, hvilken de
hängde på en gren af den stora
lönnen, men „herr Collan*
qvittrade alltjemt sà sorgligt i
sin bur. Der borta i
granlunden sjöngo och lockade ett
[finan dra. grönsiskor, måhända
kallade de den fångne bort
med sig, Oroligt flaxade
få-geln af och an i buren, och
försökte med den lilla näbben
att böja stältràdarne åt sidan.
Aina och Hanna pratade med
hvarandra, och plockade
vepp-ling till en krans, som de
skulle hänga kring Ainas gudmor,
Annas porträtt, der inne i
salen — de märkte ingenting,
ty de tyckte att „herr
Collan-liade det nog så bra i sin bur,
då de vårdade honom sä ömt.
På engång hörde båda
barnen ett gladt qvitter upp
öfver sina hufvuden, de
blickade upp, och der flög deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
