Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
klar och struhmde, den hvita
vepplingen doftade, ocli ännu
sutto några daggdroppar här
och der glittrande i ueras
kalkar, liruuft fjärilar med
Ijus-gula kanter kring vingarne
fladdrade lätln omkring, en
sakta flägt uppfriskade luften,
och åter gingo Aina och Hanna
ut på gräsplanen, samt
hängde buren pä lönnens grenar.
Den lilla grönsiskon sjöng
så vemodsfullt, liksom ville
han berätta de andra fåglarne
om sin fångenskap. Då
blickade Aina leende och liksom
frågande på sin lilla syster och
öppnade burens dörr, och
Hanna sade ett gladt farväl åt
deras älskling, fast en tar
hängde i hennes öga.
Qvirlivitt, qvirlivitt! hörde
de åter: „herr Collan" flög
några hvarf kring deras
hufvuden, liksom ville ban tacka
de båda barnen och bjuda dem
far väl för alltid, samt sväfvade
derpå bort till grandungen,
der kamraterna lockade oeh
sjöngo.
Han var nu och förblef
borta, lycklig i medvetande af sin
frihet, och nulngeugång under
sommarens lopp tyckte de små
flickorna sig höra lians röst.
ehuru tonen nu var vida
gladare än då lian satt i bur,
men han återkom ej, och
buren hängde ej heller rner
lockande på lönnens yfviga
grenar. „Herr Collan" förblef
borta, och ehuru de snälla
systrarne isynnerhet i hörjan
saknade sin lilla vän, ångrade
de likväl aldrig sin goda
gerning. c * * *
En sommarmorgon i
skogen.
Vill du se något riktigt
vackert, du lilla gosse eller
flicka, så bed din mamma att få
gå ut någon vacker
sommarmorgon helt bittida, ty då är
det allra skönast i skogen.
Aldrig lår du någonsin se cn så
frisk och vacker tafla, som
derute i verkligheten, och
aldrig kan du heller känna dig
så glad och fri, som när du
är ensam i den stora skogen,
med de små fåglarna och
blommorna till sällskap. Stäm dä
upp cn vacker visa. och du
skall få se huru allt liksom
lyssnar på dig. Fåglarne
tystna, förvånade öfver att någon
annan än de vågar sjunga för
ilen majestätiska skogen, men
de veta nog, att deras sång cj
kan jemföras uiud ett litet
uien-niskobarns klara röst. Ecliot
svarar dig också om du ropar
något (nemligen om du är i
cn bergstrakt), och pa det
sättet kan du ju tala med den
vilda skogen.
Mon äfven om ej ccbot
höres, så kan du fä svar pä
dina frågor, om du rått noga
lyss pä hvad furorna hviska
sinsemellan, och hvad den
klara bäcken brusar, när den
slingrar sig mellan de gröna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
