Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finne sparffàglar eller tättingar
och klätterfåglar oeli
hönsfng-lar oi’li strutsar oeh vadare och
simfåglar...
— Och tuppar! — inföll
uinmsrll Justina, som
var,alldeles förtjust öfver hermes
guldgosses ofantliga lärdom.
Kära Lotta, det finns ingenting,
som ej Hegesippus vet. Man
vet allting.
— Ilan samlar ägg, och lian
har aldrig sett något fågelbo!
skrattade Lotta.
Hegesippus blef ond. Jag
hittar fågelbon, när jag vill,
sade lian. Jng hur ännu intet
sidensvansägg och intet
näkter-gnlsägg. Men jng skall söka
dem sjelf. Du skall få se i
qväll, när jag kommer hem.
— Men du går ju aldrig i
skogen, du går och spatserar
på trottoarerna, efter doktorn
sagt, att du måste taga motion,
invände Lotta.
—• Nej, snälla Hegesippus,
gå ej i skogen, ban kan
förkyla sig — varnade mamsell
Justina- Kom ihåg, att der
finnas ormar!
— Ormarna böra till
repti-licrna oeh lin en mycket
långsträckt kropp, och
matsmältningen försiggår långsamt —
yttrade Hegesippus med sin
otroliga lärdom.
— Åldrig bar ban sett en
lefvande orm! — skrattade
Lotta.
Detta förtretade Hegesippus.
Han klädde sig i sin tjocka
vinterpaltå och tog med sig
Lfttkens zoologi, hvarifrån ban
hade sin lärdom. Dessutom
tog ban pappas käpp, att slå
ihjäl ormarna, som ha en så
långsträckt rvgg och så dålig
matsmältning, och derefter
begaf ban sig utom staden att
söku näktcrgnlsägg, ty ban
råkade hafva lof den
eftermiddagen.
— Nej, väutn, knäpp ännu
nedersta knappen! ropade
mamsell Justina efter honom.
Men Hegesippus var redan
långt borta, lian gick med
högtidliga steg genom staden,
förbi tullbomen, öfver bron,
öfver vägen, öfver diket, och
så kom ban till skogen. Här
vnr mera obeqvämt att
spatsera : tufvor, riskor och stenar,
enrisbuskar oeh spindel väfva r,
myrstackar och myggor.
Hegesippus blef trött och
isynnerhet mycket varm. Ilan
satte sig pa en sten att hvila och
förundrade sig, att ingen
näktergal eller sidensvans hade
byggt bo på stenen.
Vid det att han nu satt der,
susade något i luften, och en
stor örn slog ned på en
ekorre i närmaste gran. Men
örnen trasslade sina klor i
grankvistarna, ekorren tog ett skutt,
föll Hegesippus rakt uti
famnen och gömde sig derpå
darrande bakom stenen.
Det finns intet större nöje,
än att lyssna pä den stora
lefvande naturen oeh söka utgruii-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
