Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
du dess hemligheter. Mon det
skall innu göra sjelf ocli ieke
jdnddni efter böekér, soui mun
icke förstår. Böcker ärn goda
ntt visa vägen, men duga till
intet, oin man oj vef begagna
dem. Hegesipmis var nu
första gången i skogen. I stället
att. gifva akt på vexter ocli
djur, betrakta myrans vägar
och 1,’ira sig igenkänna livar
fågel iiä qvitt rot, kom ban dit
fullärd ocli trodde sig veta
allting ur boken. Ack, du vise
I legesippus!
Han blef icke det
minsta förundrad. Han
framtog sin bok ocli började,
examinera ekorren: ..Flodhästen är
ett stort, plumpt, tjockbukigt,
korthalsadtoch mycket lågbent
djur..Aha! Det fyrfota
djuret år cn flodhäst. Men livad
kan fågeln i trädet vara? »Tag
vill se at... ..Papegojorna
utmärka sig genom sin näbb, som
är ovanligt kort, hög och
tjock..." Riktigt. Det är en
papegoja. Men om det, skulle
vara en näktergal?...
»Näktergalen har ieke mycket lång
näbb ..Näbben är mern
kort, tror jag ... „Eli liten tand
innanför spetsen af
öfvernäb-ben .. Nå, det slår iti på
fågeln i trädet. Således är han
ändå cn näktergal. Det var
märkvärdigt; det måste jag
skrifva upp.
Hegesippus framtog sin
anteckningsbok — lärda män gå
aldrig i skogen utan en an-
|
teckningsbok — oeh skref med
hög stil följande!
Den tö Maj. Var Lotta äter
i Imn. Gir k jay i skogen. Säg
jng en näktergal, som slog neil
pä en /lod/iänt..
Punkt. Hvad det är roligt
att veta allting ur böcker!
(Slut följer.)
Stenarne pä gärden.
(Förta. o. slut fr. n:o 18.)
Men huru är det möjligt,
fråga vi förvånade, ntt så
olika profvet" på stenarter
kunnat hopa sig i en trakt, der
hvarken granit- eller
porfyr-berg förekomma?
Naturforskn-rene upplysa oss derom genom
förklaringar, som hafva mycken
sannolikhet, Kistan ingen sjelf
sett tillgången. Hvarje vår
simma ännu en ansenlig mängd
med stenspillror, större oeh
mindre stycken, på isbitarne
neil ifrån Grönlands kuster åt
södern till. De stranda vid
kusterna af Newfoundland
eller sjunka i hafvet då
ismassorna smälta. Ett dylikt
förhållande har troligtvis fordom
också egt rom hos oss. De i
marken påträffade
leniningar-ne af sjödjur, sätta oss utom
aili tvifvel, ntt hafvets vågor i
fordna tider brusat och
hajarne drifvit Bit r spel här, der vi
nu gå att spatsera och
anställa betraktelser öfver stenarne.
Då seglade också, enligt all
förmodan, stora isstycken, med
stenblock af olika slag, soin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
