Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vill»} lära sig sia neil pä en
flodhäst.
— Nej, nu måste jag söka
ett fågel 110, sade. Hegesippns
oeh begynte gå vidare. Når
ban gått en stund, kom ban
till en äng, oeb der var en
ladn. Ofvanför ladudörren,
tätt under det Isiga taket
hängde något, som bestämdt måste
vara ett fågelbo, fV det såg ut
som gråpapper och var nästan
strutforniigt. Sade jag ieke,
att alla fågelbon äro
strutfor-tnigaV menade Hegesippns.
Tänk, om det vore ett
näk-tergalsbo!
Och han begynte peta med
pappas käp|i i den grå
struten.
Knappt hade hftn fått ett
bål uppå gråpapperet, innan
der k rö] i någonting ut: först
en, och sä åter en, oeh så tio
oeb tjugu, ja, kanske
hundrade. Mon det var inga
näktergalar, det var getingar, och
snart kände llegesippus något
sticka pä handen, sedan pä
kindbenet, sedan pà näsan ...
ban hade en hel ondsint
ge-t.ingsvftrm öfver sig! Då blef
hjelten illa till mods, slog
omkring sig med pappas käpp
och begynte springa af alla
krafter. Men ge tings värmen
flög fortare, än han kunde
springa, och förföljde honom
så grufveligt, att ban hvarken
hörde eller säg, utan bara
sprang, oeb rätt som det var,
läg han uti ett stort, gyttjigt
dike. fylldt med vatten.
Det var för väl, att
getin-garne ej kunde simma. När
de sågo sin fiende ligga i
diket, begynte de småningom
surra tillbaka för att lappa sitt
söndrade bo, och om gossen
förstått fleras språk, skulle ban
hört den» säga till hvarandra:
den der ha vi näpst, så all
han aktar sig väl att en
annan gång ofreda vårt bo.
Våt oeh svullen, kröp
llege-sitipus ur diket. Nu hade ban
allsingen lust att vidare söka
fågel hon. Det klokaste ban
nu kunde göra, var att palta
uf hein. Men detta var
lättare sagdt, än gjordt. Han var
första gången i skogen oeh
hade allsingen reda på hvilka
vägar ban gä», imellertid
klef han på efter sin egen
tiä-sa, oeh näsan är en dålig
vägvisare, ty man må vända sig
hvart nian vill, sä pekar
näsan beständigt framåt. Och
framåt gick Llegesippus, och
näsan lörut, men likväl gick
han vilse och kom beständigt
längre in uti skogen. Trädens
skuggor begynte falla langl|
på tufvorna, soleil sjönk ned
bakom granarnas toppar,
myggorna blefvo allt förtretligare,
fågelsången tystnade uti deu
stora skogen, och endast
röd-stjerten och talltrasten
qvittra-de ännu sina melodiska toner,
medan korn knorren lät böra
från diket sitt ensliga, skor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
