Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
rande läto. Hegesippus var
trött, hungrig och våt, tnen
likvill klef han framåt öfver
tiifvor och stenar, och när han
pä detta sått gått. flera timmar
omkring, befann ban sig
precis vid samum dike, derifrån
ban börjat sin återfärd.
I)å tappade ban kuraget,
satte sig ned och begynte att
gråta. Men bäst ban gret, så
somnade ban af trötthet vid
randen af dikc-t.
Nu mätte väl Hegesippus
ha drömt, ty huru skulle
annars något sådant ha kunnat
hända en så lärd gosse? lian
tyckte, att. den lilla ekorren,
som var en flodhäst, kom till
honom och frågade: hvarför
gråter du? — Ack, sade
gossen. jag må väl gråta; jag
hittar ej vägen ut ur den
stora skogen.
— Men du vet ju allting!
sade ekorren, som var en
flodhäst.
— lutet just allt, men
nästan allt! — suckade
Hegesippus.
— Adjö med dig, sad’
e-korren.
Nu gick en stund; då
susade något i luften, och
örnen. som var en näktergal,
frågade: hvarför gråter du?
— Må jag ej gråta, sade
Hegesippus, när jag ej vet
hut-jag skall hitta hem ifrån
skogen?
— Men du vet ju nästan
allting! sade örnen, som våren
näktergal.
— Ja, sade gossen; intet
vet jag precis nästan allt, men
nog vet jag en bel hop
saker.
— Adjö med dig, sade
örnen.
Nu kom gctingsvärmen och
gjorde samma fråga: hvarför
gråter titi? — Ma jag ej
gråta för det och det? sade
Hegesippus, liksom förut.
— Men du vet ju en hel
hop saker! surrade
getingsvär-men.
— Intet, vet jag nu så
alldeles mycket, suckade
Hegesippus; men något vet jag väl
ändå, om också aldrig så
litet.
— Adjö med dig, sade
ge-tingarne.
Nu var gossen åter allena.
Men då kom hela den stora
skogen till honom: de höga
granarne, de låga
videbuskarna, de smà rönnplantorna,
lingonblommorna, ljungen och
kråkriset, och alla frågade
vänligt: hvarför gråter du?
— Må jag ej gråta,
svarade Hegesippus, när jag icke
vet hur jag skall hitta hem
ifrån skogen?
— Men du vet ju ändü
något litet! sade den stora
sko-gcn.
— Ja, sade gossen; men
om vägen vet jag just
ingen-i ting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
