Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
Han kysste sippan p<i bleka L
indén,
lian smekte vänligt dess stela
blad:
„()/ vakna opp,
Utur Cl i a knopp.
Se dig omkring, här /inn rdr,
/ins hopp’."-
Oeh sippans öga slogs upp mot
dagen
l’id vestans hviskande sakta sus.
Det var de älskliga, djupblå
dragen,
Vi ofta söka i vårens ljus
1U,and gippar små
Som blyga stå
Oeh nicka vänligt med Ögon
blå.
Den Ulla blåögda vän i
skogen,
Säl/, hvi hon främst i vårt
hjerta står l —
llon kommer alltid, hon blir
oss trogen,
Den första blomman i nordens
vår.
llon är oss kär
Ty sjelf hon är
Den första vårtanke Finland
bär.
... t »Liit-
Borgmästarinnans
klädning.
Klapp, klapp, liU det i
väf-kammaren; klapp, klapp, lät
det ända ut till landsvägen.
Madam Katharina var tidigt i
rörelse! när solen gick upp
satte hon sijr i väfstolen och
om alton da arbetsklockan
kallade folket till hvila, satt hon
ännu qvar.
— Sex aln om dagen måste
jag hafva oin jag är frisk,
sade hon. Far jag en god
dagspenning, sa skall jag göra mig
förtjent af den också.
Borgmästarinnan .-kulle
hafva en ny klädning och den
borde vara af bomullstyg, tv
det var modernt ntt trå klädd
i bemväfda tyger. Visserligen
hade borgmästarinnan i bela
sin våning ieke rum för en
väfstol, men hon hade en
barndomsvän på landet, en go3
och välvillig fru som lindé
mjölkkammare,
bryggknmmn-re, mangelknmmarc och
väf-kainmare — der skulle
borgmästarinnans klädning våfvas.
Madam Katharina skickades
efter, bon var skicklig och
flitig och försörjde sig med ntt
väfva. Hon iiek en
randsticka efter hvilken väfven skulle
randas, spolor, kchlor, skaft,
skedar, refstakc och mycket
annat som ende! icke ens
känner till namnet, men som
madam „hadc pa sina fem
fingrar*.
Det hvita garnet var svagt,
det brast, ofta när det skulle
kehlas: — för starkt
blckvat-ten, sade madam och skakade
betänkligt sitt kloka hufvud.
Lagom är bäst här i verlden.
För mycket år för mycket och
när det brister — blir der en
knut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
